Author Archives: jenny

Önska sig kan man alltid

Jag tycker om att göra listor – fast det är mest lite småtråkiga men behjälpliga kom ihåg listor som tar en genom vardagen. Desto roligare att då göra en lista med bara sånt jag har haft i tankarna eller som man får upp ögonen för när man bläddrar genom bildflöden. Jo, jag vet – ovan aprikosrosa färg syns överallt, och på alla möjliga produkter, tillsammans med andra smutsiga pasteller. Jag som alltid varit svag för rosa, tycker den är jättefin. Fast jag vill hellre kombinera med starkare färger som rött och blått. Ett bäddset i färgen pion från Hemtex skulle jag bli glad för.

Nu önskar jag mig inte en massa godis, men väl ett besök hos Sömods Bolcher i Köpenhamn, karamellernas ultimata butik, där man sedan generationer gör gotter för hand på de finaste råvaror. Många läckra sorter, både med och utan socker i fantastiska smaker. Dessa vill jag gärna ha på julens gottebord! Att åka till Köpenhamn i juletid är en kär tradition som jag helst inte vill missa. Hoppas vi får ihop det i år, när december fylls av olika åtaganden och weekend resa.

Botaniska planscher är alltid vackra –  denna med juligt granatäpple från danska Dybdahl sätter stäming just nu.

Tekanna till en person – så smart! När vi var i England i september, fick jag en egen liten kanna varje gång vi stannade för att fika. Klassisk modell och färg från Price & Kensington.

Svag som jag är för allt blad format önskar jag mig en tidlös nyckelring från Millesgårdens butik i favoritmaterilaet tenn.

Förr tyckte jag de var fula, nästan groteska. Nu ser jag hur levande Gunnar Nylunds chamotte vaser är, och jag tycker om den här modellen på vas. De finns i flera färger, och jag tror jag hade blivit glad för vilken som. Ofta bär den ömtåliga ytan på många nagg, men det gör kanske inte så mycket?

Jag övar mig på att emellanåt förflytta mig från de brittiska deckarförfattarna, även om jag tycker det är lite svårt. Fast Paris i juletid bör ju vara minst lika lockande, och Kommissarie Maigret är jag bekant med sedan tidigare. Lite helgläsning vill jag bunkra upp med!

Ja, Weronica, nu har även en ängel kommit fram hos mig – inspirerad av gårdagens inlägg hos dig. Så kunde jag inte låta bli att köpa några struvor – dessa så sköra och tunna kakor att de formligen smälter i munnen. Ett första prov på säsongens smaker, och nu har närapå halva november redan passerat – både märkligt och lite skönt tycker jag.

Hoppas veckan blir bra!

 

signature

November blues eller?

Det är lite ljusfattigt nu, och det känns lätt att bryta ihop när man tänker på att mörkret inte tänker ge sig av på ett bra tag. Så vad göra? Famla i en trötthetsdimma några månader framöver? Det är inte långt bort i tanken om man är en sådan där ljusälskare som mår bäst när solen värmer näsan. Kanske är det så för de flesta av oss. Jag har dock gett mig den på att ta mig igenom vintern utan att tycka att den endast är en transportsträcka till något bättre. Jag kommer inte lyckas alla dagar – det vet jag redan nu, men jag är bra på den där guldkanten i vardagen. Ofta små saker, men de gör skillnad. Och de finns varje månad! Julhjärta från Le Klint och bild från Daniella Wittes blogg.

Om ett par veckor är det dags för tredje säsongen av Grantchester på SVT, och Sidney ställs inför sitt kanske tuffaste val hittills, när han nu välkomnat Amanda och hennes barn i prästgården. Men hur ser omgivningen i 50-talets England på hans förhållande med en gift kvinna? ITV skriver att tredje ( och sista? ) säsongen är mörkare än de tidigare – jag bokar in lördagar kl 21 från och med den 18 november.

När den ena besattheten snart är uppgrävd, märkt och nerpackad i källaren, tar nästa vid. Visst är det härligt! När jag kikar på amaryllis utbudet hos holländska handlare är det svårt att begränsa sig – det klickas flitigt till varukorgen, och sedan får man vara så snäll att sortera bort några.Underbara amaryllis!

Att ha något att se fram emot där när det ljusnat lite – att planera och boka en resa redan nu fungerar som en bra morot för mig. Så sagt och gjort, det blir Edinburgh framåt vårkanten! Hoppas att det blir åtminstone lite sol och inte bara regn där då…

Jag är inte svårövertalad när det gäller allt som har sitt ursprung på de brittiska öarna, och årstiden är perfekt för biobesök. Den 20 november har en nyinspelning av Agatha Christies detektivroman Mordet på Orientexpressen premiär, och rollistan är minst sagt stjärnspäckad. Klassisk berättelse i vinande vintermiljö – och notera Kenneth Branaghs spektakulära mustasch i rollen som Hercule Poirot!

Förberedelser inför advent handlar mycket mer om blommor än om till exempel tomtar för mig. Jag tillåter mig att frossa lite i säsongens ljuvligheter, för jag mår bra av att ha blommor omkring mig oavsett säsong, men de är en extra viktig del av det överlevnadskit som särskilt vintern kräver! Lökväxter i glas är något av det vackraste – extra så när man blandar olika varianter som Victoria Skoglund gjort här. Många snygga modeller hos Zetas, men mitt tips är förstås att även kika på loppis – de behöver inte vara särskilt utformade för just hyacinter för att det ska fungera och se vackert ut.

Detta gula guld! Vid den här tiden på året kickar mitt saffranssug in alldeles enormt. I mataffären tänker jag att jag ska komma ihåg att köpa, för det är ju lika bra att ha det hemma när suget sätter in sådär akut, men glömmer det  oftast när jag väl är vid kassan. Så börjar jag bläddra i mina vinterböcker efter recept, vissa klassiker gör jag varje år, men lite nytt är också roligt. Amerikanska saffranspannkakor med lönnsirap– hur gott! Måste prova dessa. Låter som den ultimata helglyxen att unna sig nu.

 

November – jag välkomnar dig!

signature

Mellan jobb och mörker

Ja, där någonstans emellan vill jag ju fortfarande bli inspirerad, men för mig känns det lite lurigt nu när dagarna är så korta, och med mörkret slår tröttheten till extra hårt. Det krävs en stor kopp te för att kicka igång lite energi efter kl 20.00, så det får bli höstens rutin. Om jag ska blicka tillbaka lite på året hittills, så ser jag att mitt fokus för inspiration förflyttats något. Jag som alltid varit en tidningsförbrukare av stora mått – det var ju där man hämtade mycket inspiration – blir numera väldigt sällan inspirerad! Vad är det som gör det? Att jag helt enkelt intresserar mig för andra saker numera? Nja, hemmet är en ständig process, och det tycker jag om att det är. Jag tror att jag i mångt och mycket är mätt på mängden bilder som kommer min väg. Och jag som älskar vackra bilder! På Instagram är min ”spara” mapp väldigt liten, och ibland tycker jag det är en aning konstigt, men jag behöver tydligen andra kanaler för att få dessa kickar. Böckerna har kommit tillbaka mer aktivt i mitt liv i och med att småbarnsåren är till ända, och nu på hösten får det gärna vara lite spännande alster. Damen ovan får väl kallas expert i frågan, som den mest sålda författaren i världen, och jag har läst min beskärda del av hennes deckare.

En av Agatha Christies mer namnkunniga kollegor är P.D. James, och nu har förlaget Faber & Faber släppt ännu en novellsamling med ruggigt tema – Six Murderous Tales låter väl perfekt till mörka kvällar?

Jag har gjort det igen. Fastnat för porslin som nu knappt går att få tag på. Köpte mig några delar av Paratiisi i svart-vitt förra året, men nu är tillverkningen begränsad till det färgade godset. Blir till att leta second hand. Det är jag ju i och för sig van vid, men ändå. Att man aldrig lär sig!

Lizzie och Mr Darcy. Bland höstlöv. Så passande, inte sant? Jag såg om Stolthet & Fördom i helgen, och så bra den är! På alla sätt och vis. Även icke anglofiler kan njuta av denna pärla till film.

Mota mörker med ljus javisst. Två sådana här gröna P&T skönheter från Holmegaard skulle jag vilja ha i köket. Dags att lägga upp bevakning på diverse auktionssajter.

Världens första oljeanimerade film? Det låter konstigt, men 150 konstnärer som tillsammans har målat oljemålningar för filmens vardera 65 000 bildrutor! Som handlar om van Gogh – hans liv och konstnärskap. Loving Vincent blir jag nyfiken på, men kan man tänka sig att det ryckigt animerade uttrycket ter sig lite jobbigt efter en stund? Vi får se.

En för mig ny bekantskap i genren kvinnliga deckarförfattare med kvinnlig detektiv som utspelar sig i mellankrigstidens Storbritannien. Yes, detta gillar jag. Nicola Upson skriver tidsenliga deckare där huvudpersonen, Josephine Tey är hämtad ur verkligheten. Tey verkade under samma tid som Agatha Christie och Dorothy L. Sayers, men är nog inte särskilt känd utanför det forna imperiets gränser. Hittills har det kommit sju böcker i serien – ovan är den sjätte i ordningen.

Man får lov att hoppa pumporna och så smått börja längta efter det som kommer sedan, inte sant? För jag känner inget speciellt för de orangefärgade, och absolut inte för Halloween. Jag köper alltid färdigdrivna amaryllis lökar, men i år ska jag prova att driva fram ett par stycken själv. Dels för att jag vill se om jag klarar det, men även för att kunna välja sorter som annars inte är så lätta att hitta på kruka. Bild Pinterest

Trevlig höstvecka!

 

 

signature

Löven dansar där ute

Löven dansar utanför våra fönster och skapar det färgstarkaste av regn när de singlar ner på gatorna. Det sprakar fortfarande i trädgården, och det tackar jag mest dahliorna för. Snart är deras säsong över för den här gången. Vi hade en frostnatt nu i början av veckan, men än har inte Kung Bore rått på dem. En som inte är rädd för färg är Svante på ELLE Decoration. Jag följer honom på Instagram, och njuter av hans vackra hem och trädgård. Kombinationen knalligt rosa dahlior i svart Pallo vas är ju en riktig showstopper! Det svarta glaset som i värsta fall ger mig 80-tals vibbar, men i Carina Seth Anderssons händer blir det så snyggt. Tidlös form och kvalitet.

Efter två avsnitt är jag fast. I en svensk serie – det var inte igår det. Vår tid är nu är bra, riktigt bra. I skuggan av alla danska serier och brittiskt kostymdrama, känns det fräscht att fastna här i efterkrigstidens Sverige. Speciellt mycket tycker jag om att det är så många för mig okända skådespelare som gör sina roller till riktiga människor, befriade från stela och platta repliker. Hoppas det fortsätter lika bra som det börjat!

Jag ska inte predika mer Danmarkskärlek, men sommarhöst känslan ( kanske inget korrekt ord ), beskriver så bra den här bilden. För till Vesterhavet kan man fara året om. Det var alltför längesedan jag var där, men jag tänker lite då och då att en helg med Skagerraks vindar som viner runt och friskar upp den tröttaste höstmänniska kanske vore något. Bild härifrån.

Hon känns på något sätt alltid aktuell – och tidlös. Nu är Yoko Ono här igen. Eller, ja närmare bestämt i Köpenhamn. Vi hamnar alltså åter i Danmark och på Kunsthal Charlottenborg, som på fredag öppnar en utställning med fokus på hennes långa konstnärskap:

I udstillingen YOKO ONO TRANSMISSION  på Kunsthal Charlottenborg kan man gå på opdagelse i mere end fem årtiers kunstværker af Yoko Ono. Fra hendes tidlige engagement med den internationale avantgarde, til hendes samarbejde med John Lennon og en intens kreativ periode fra de sene 1980’ere og frem til i dag, der giver et overblik over de æstetisk smukke og tankevækkende budskaber, hun har produceret gennem sin karriere.

Yes, det är högsäsong för tedrickande, och efter Weronicas träffsäkra inlägg om hur illa ställt det är på förvånansvärt många fikaställen vad gäller kvalitet och utbud av tesorter, kan jag känna att jag behöver bli bättre på att påpeka detta på plats istället för att muttra om det när jag kommit hem. Ofta tröstar jag mig med ett riktigt gott te hemmavid istället, och det känns ju lite onödigt. Om det är att vara te-snobb att helst vilja dricka ur kopp med fat, då är jag det! Mugg är bara inte samma sak. Så har vi det här med godsets tjocklek – hellre för tunt än tjockt så att det inte känns som att dricka en tegelsten. En av mina favoriter är Arabias jättekoppar – vackrast med koboltblått Fiesta motiv.

Ser ni tallrikshögarna där bakom Picasso? Lite nonchalant staplade på golvet. Han skapade ju i keramik också, även om det jag mest förknippar honom med är stora dramatiska bilder som de i bakgrunden i denna hans fantastiskt inspirerande ateljé i Cannes. För att än en gång återvända till Danmark, så kommer Louisiana att öppna 2018 med en utställning om Picasso och hans keramik, och den skriver jag genast upp på minneslistan. Det senaste året har jag kört förbi museet ganska många gånger, och varje gång konstaterat att parkeringen alltid verkar vara full med bilar. Trevligt förstås, men inte alltid optimalt om man vill njuta av besöket. Picasso lär säkert dra storpublik!

Keramiska förälskelser har jag många, och när nu favoriten Bergs Potter släpper ny krukmodell, blir det svårt att motstå Elisabeth – visst ser den majestätisk ut i all sin enkelhet?

Njut helgen!

signature

September fredag

Fredagskänslan börjar infinna sig; den där som gör att man räknar ner de sista timmarna innan man kan bege sig hemåt, och kanske unna sig att stanna och köpa något lite vardagslyxigt på vägen. Jag köper färre och färre tidningar, men just den här tycker jag om – lika mycket som för vackra bilder med ouppnåeliga plagg som för intervjuer med intressanta och smarta kvinnor. Nya numrets omslag är i precis de nyanser jag tycker om så här i slutet av september.

Kuddar är det egentligen inköpsstopp på! Fast så hittade jag denna på rea hos Linum ,och jag var sugen på randigt som påminner om brittiska skolkavajer – något som fastnat lite på näthinnan efter besöket i Oxford för några veckor sedan. Just den här varianten finns i flera vackra nyanser.

Ikväll vill jag se K special om Barbra Streisand. Hon med den omisskännliga rösten och en talang för att spela komiska roller. Ska bli intressant att se hur hon porträtteras.

Så en Veronica. Som skrivit en bok om sitt liv och sin musik. Jag vet inte mycket om Veronica, mer än genom hennes musik, så nyfikenheten är väckt.

Gråväder i helgen borgar för att jag ska hämta ut bokpaket idag, och kanske hinna läsa lite också. Bibliotek får mig alltid att må bra – drömmen hade förstås varit ett eget. Så är det säkert det murrigt bruna som får mig att vilja åka till Munchen på studs och besöka detta fantastiska bibliotek. Bild från The Pretty Cities.

Så är det höstdagjämning – ett lite konstigt ord men ändå låter det mysigt – dags att kura skymning.

Njut helgen!

signature

Great Dixter

Skyhöga förväntningar som infrias – ja så blev besöket på Great Dixter när vi var där för ett par veckor sedan. Egentligen hade vi tänkt hinna med Sissinghurst också, men vi fastnade helt enkelt på den här fantastiska platsen högt upp på en kulle med oändlig utsikt över East Sussex. Vägen dit var lika vacker som precis överallt där vi körde under den här resan som började nordost om London och cirkeln slöts när vi fem dagar senare kom tillbaka till flygplatsen, och hade kört runt hela London området. Vänstertrafik är en utmaning i början – det känns ju bara så fel – men efter ett par dagar på snabba, slingrande och smala vägar vänjer man sig trots allt, och det var skönt.En del av boningshuset är från 1500-talet, och inte många räta vinklar står att hitta. På taket lite här och var växer det olika Sedum sorter! Notera även takpannorna! Här växte Christopher Lloyd upp, och han kom att leva och arbeta hela sitt liv på Great Dixter. Trädgården är på det stora hela hans skapelse, och han skrev även otaliga böcker om odling och trädgårdsdesign. Här finns förstås en väl genomtänkt struktur, som till mångt består av mängder av höga, strama häckar och sk topiary som skapar en lugn och stabil grund till Christophers kreativa kombinationer. Även om många av planteringarna känns sådär naturliga förstår vi att allt är noga uträknat för att se just oplanerat ut!Det ena rummet efter det andra dyker upp att upptäcka, och precis allt är sådär engelskt vackert, men ändå inte för överdådigt och formellt. Det finns en enkelhet här som jag tyckte väldigt mycket om, trots att trädgården inte har mycket gemensamt med en villaträdgård i Sverige.Gammalt och knirrigt, men det lär väl stå i några hundra år till.Under a loggia – här fastnade jag lika mycket för själva trädgårdsrummet som för ”rullebören”. Aldrig sett en vackrare.Det finns bland annat en upphöjd trädgård, en nedsänkt trädgård, och även en tropisk trädgård där det växer en ansenlig mängd exotiska växter. Ser ni de jättelika bananbladen? Det fanns knippen fulla av små gröna bananer i träden, och jag slogs av hur milt klimatet faktiskt måste vara här för att få till denna växtkraft. De flesta plantor överallt var minst dubbelt så höga som de blir hemma i Zon 1, och att kalla det avundsjuka är inte långt från sanningen.Kanske var det just avsaknaden av en massa rosor i pastelliga toner som gjorde att jag upplevde Great Dixter som en väldigt romantisk plats. Även berättelsen om Christopher som levde här ensam med sina djur och trädgårdshjälp, uppväxt i en tid då homosexualitet var olagligt i Storbritannien, hjälpte till att förstärka denna känsla av romantik med trädgården som en helande plats. På väggen växer vit Blyblomma som tyvärr inte är vinterhärdig här hemma, den är så vacker. Finns även med ljusblå blommor. Jag blir inspirerad av att blanda växter lite mer huller om buller med en stram inramning som håller ihop det hela. Nästa år ska nog dahliorna integreras i rabatter bland andra växter istället för att stå som en solitär rabatt. Detta kräver dock att jag gräver ut mer jord, och det är ju ganska kämpigt. Tur att det snart är dags för vintervila och trädgårdsägaren kan inta soffläge med trädgårdslitteratur och smida fantastiska planer inför kommande säsong.

 

Trevlig helg!

signature

Det blev visst lite höst

Det blommar fortfarande fullt av sensommarblommor i trädgården, men när jag såg ovan bild hos Zetas Trädgård blev jag påmind om att det börjar bli dags att tänka lite vår. Just nu är jag lite extra kär i mörkröda nyanser, och tulpanen Antraciet ser helt fantastisk ut. Tänk att blanda med aprikos och någon svart! Ser att den såklart är slut i deras webshop, men finns fortfarande att köpa hos Lökar och KnölarDen här modellen på mugg/kopp tycker jag är så fin – de är vackra och sköna att hålla i. Höstens nyhet ( fast jag såg dem redan i våras i Danmark ) har snirkliga bokstäver som löper ut i klassiskt musselmalet mönster. En J mugg kan man väl få drömma om?Ångrar nu att jag inte köpte en klassisk tartan mönstrad halsduk i England. För med höstrusk och förkylning på hemmaplan hade den suttit som en smäck runt halsen. Så skulle jag verkligen behöva en ny oljerock. Har man haft hund så vet man värdet av dessa jackor! I ur och skur håller den dig varm och torr. Min har nästan tjugo år på nacken – men nu börjar den gå sönder på armbågarna och i nederkant. Dyra ja, men här kan man väl ändå använda ordet hållbart utan att det känns pretentiöst`a la 2017? Kläder från Barbour

Mer vinrött i form av vacker höstfärg på klassisk Perstorpskasse från Hinza. Mycket bra till sopsortering och att ha stående i bilen för de står stadigt där trots lite racerkörning emellanåt.Hösten är såklart filmtider, och nu i september går Victoria and Abdul upp på bioduken. Min favorit Judi Dench spelar drottning Victoria som formar en något oväntad vänskap med en indisk tjänare från Juvelen i kronans land Indien. Britterna är fantastiskt produktiva när det gäller kostymdrama, och trenden för tillfället verkar väga tyngst när det gäller rojalistiska skildringar. Inte mig emot!

signature

Till England

Till England bär det snart av och de senaste veckorna har jag i nyhetsflödena blivit påmind om Diana, som fick prinsen och halva kungariket, men som ganska snabbt upptäckte att verkligheten efter sagobrölloppet inte riktigt var vad hon tänkt sig. Vi som var tonåringar under 80-talet har växt upp med ”Lady Di” – hon var den främsta stilikonen som alla försökte efterapa – minns ni frisyren? På torsdag är det 20 år sedan hon blev brutalt jagad genom Parisnattens gator av paparazzi – en jakt med dödlig utgång i tunneln Pont D´Alma. Det blev en av de där dagarna man minns vad man gjorde när nyheten kom, och det kändes bara overkligt. Diana blev ju ”folkets prinsessa”, och jag blir inte förvånad  om hyllningar till henne kommer att vara synliga lite varstans i slutet av veckan. På lördag visar SVT en dokumentär om henne sedd genom sönerna William och Harrys ögon. Bilden är en av många fantastiska tagna av modefotografen Mario Testino.Jag går all in här – finns inget att tveka på. Tweed och slott är två av anglofilens fascinationer även om jag icke äger ett enda tweed plagg, men när jag ser det såhär tycker jag alltid det är vrålsnyggt. Särskilt framför Highclere Castle. Finns väl ingen som Ralph Lauren som kan sälja in detta lika bra. Och ja, filmen är på gång – nästa år är det dags att samla Downton Abbey gänget igen för inspelning. Är absolut nyfiken på det projektet! Bild Pinterest Tea.Man vill dricka det, köpa det, doppa en scone i det. Tycka att det är väldigt mysigt att sitta i ett krokigt 1700-tals hus överfullt med spetsdukar, blåvita tekoppar och diverse krusiduller och volanger. Det hör liksom till. Eller så väljer man att intaga sitt Afternoon Tea på något lite lyxigare och högtidligare hotell. En helt annan upplevelse, men det där med te och tillbehör brukar man inte bli besviken på vart man än styr kosan. Jag ska i alla fall inte släpa hem ytterligare en tekopp! Om det inte är rea förstås.En trädgårdsfarbror. Christopher Lloyd som levde hela sitt liv på Great Dixter i East Sussex där han skapade en tongivande trädgård med stor frihet – här blandas färger som man kanske inte normalt väljer att sätta samman. En trädgård att inspireras av och ett helt makalöst boningshus från 1500-talet. Ja, jag hoppas vi åker dit!Urnannyn måste väl ändå vara Mary Poppins? Nanny McFee får ursäkta lite här men Mary är i en klass för sig. 54 år efter att Julie Andrews förkroppsligade henne är det Emily Blunts tur att nästa år gestalta henne i en sprillans ny och påkostad uppföljare. I rollistan ser jag att Dick van Dyke som var med i orginalfilmen är med – han är 93 år! Många andra favoritskådespelare är med så Mary Poppins Returns hamnar på att-se listan. Men egentligen var det böcker jag tänkte på. I Storbritannien finns det fantastiska bokhandlar, och problemet för mig är att begränsa mig. Nu finns ju de flesta titlar lätt åtkomliga här hemma, men jag vet med mig att jag kommer gå där och sukta, och förhoppningsvis dyker det upp något extra speciellt. Deras pappersavdelningar brukar också vara fulla av frestelser –  det är åtminstone lätt att släpa hem! Kanske får en Mary Poppins på engelska till dottern följa med hem.

Det ska faktiskt inte regna! Har haft någorlunda koll på väderprognosen de senaste dagarna, men inget vatten i sikte. Fast de gånger jag varit i Storbritannien tidigare har det varit vackert väder, så kanske är det bara en myt för att hålla försäljning av oljerockar och wellies uppe? Skämt åsido,men det känns härligt att få extra utrymme i resväskan till andra saker än regnkläder. Fränaste paraplystället kan man hitta hos auktionshusen. Bild Bukowskis.

 

Tally -ho!

signature

Prylar och ett par engelsmän

Så börjas det igen – en nygammal tallriksförälskelse. Om jag hittar dessa till vettigt  pris slår jag till! Gustavsberg och 70-tal. De attribueras ofta Stig Lindberg, men just den här dekoren står Bengt Berglund för. Det gjordes visst tallrikar med kotlett och tjurhuvudsmotiv på också, men de lockar inte mig. Kronärtskockan finns också med brun och grön dekor – se här ligger en auktion uppe på Tradera just nu. Vi har kronärtskockor i trädgården, men vete tusan om jag tänker äta dem – de är så vackra där i rabatten. Bättre då såhär.Den brukar kallas Skånes största trädgårdsfest, och jag som har en speciell relation till just Sofiero, vill helst inte missa den. I år lockar man med Monty Don! Engelsk trädgårdsguru med lång meritlista som programledare för diverse trädgårdsprogram och författare till trädgårdsböcker. Min favorit serie med honom är när han besökte fantastiska trädgårdar i Frankrike och Italien. Finns att köpa hos Amazon. Han kommer vara på plats en av de tre dagarna, och jag spår fullspäckad parkering, så pass att fåren i hagarna bredvid slottsparken, får finna sig i att deras skafferi blir något begränsat i helgen. Jag ska försöka ta mig dit på lördag för att få en liten skymt av Monty, men också för att det är alltid ett väldigt trevligt arrangemang – hela parken sjuder av människor, en massa god mat; jag köper alltid fantastisk honung och hjortronsylt med mig hem. Det finns hur många utställare som helst, och det är lätt att fylla en kasse med höstlökar eller kånka hem ännu en perenn, som just där och då mentalt inte riktigt funnit sin plats i trädgården.

Från att aldrig använt nagellack till att inte vilja vara utan det. Ja, så är det. Jag använder inte några större mängder make up för övrigt , men nagellack är jag så svag för. Oftast väljer jag röda, mörka eller rosa nyanser, men den här grå-grön-blå Horizon Line från Chanel vill jag prova. Får nog bli ett stopp i deras butik på Kastrup nästa vecka, för inte finns märket att hitta hos tex Kicks längre, där alla produkter är bortplockade. Får man tro att de vill vara lite exklusiva och endast sälja i sina egna butiker och vissa varuhus? De har så fantastiskt vackra nyanser på sina lack att jag förlåter dem. Man får helt enkelt passa på när tillfälle ges!För ungefär ett år sedan såg jag en sådan här bänk på Blocket – i Kävlinge och till ett för mig bra pris. Varför slog jag inte till? Jo, jag kunde inte se en plats för den i vårt hem. Så dumt. En lite nätt bänk kan man alltid klämma in. Den hade kunnat få stå på vänt. För nu har jag den perfekta platsen! Bredvid vår nya soffa att fyllas med viktigheter. Gissar att den inte lär dyka upp på ett tag bara för det. Dumt. Lärdom av detta ( inte första gången det händer) är att om man har möjliget – slå till! Bra prylar till bra pris kan man alltid sälja igen om den där perfekta platsen nu inte infinner sig. Visingsö nytillverkas av Carl Malmsten AB.En Fox, närmare bestämt Laurence Fox, är engelsman nummer två här idag. Här ovan som kriminalaren Hathaway i tv serien Lewis,  en roll han spelade i nio år. Under de åren hann han gifta sig och skaffa två barn med Billie Piper , ( som många kanske främst känner igen som Lily i Penny Dreadful ) för att förra våren bli abrupt lämnad av henne och en snabb skilsmässa följde kort därefter. Mr Fox har dock fler strängar på sin lyra än att endast vara en butter men smart kriminalare som lätt översätter de mest intrikata latinska verser och vet allt om grekisk mytologi, vilken ständigt förvånar ( och ibland irriterar ) hans chef kommissarie Lewis. Jo, för Laurence satsar numera mest på en musikkarriär. Han har visst både skrivit låtar, sjungit och spelat gitarr de senaste 20 åren, men släppte sitt första album Holding Patterns så sent som förra våren. Han dök upp i mitt Twitter flöde, och jag började lyssna. Ganska lugna och eftertänksamma toner som passar fint att varva ned med. Hans kusin Emilia, är med i videon till So Be Damned. Också hon är skådespelare liksom de flesta i familjen Fox; Laurence pappa är James Fox och farbror är Edward Fox. Ibland tar det en stund att ställa om när man så starkt förknippar en person med något helt annat, men han är värd att lyssna på!Den snyggaste spegeln jag vet. Så fint namn också. Lagerbladsspegeln med sin krans av fredssymboliserande lagerblad som möts på mitten. Något för mannen nedan att fundera över kanske? Just nu känner jag mig extra trött på honom. End Of please! Omslag  The New Yorker

signature

Sitt bästa jag

Halvvägs är vi nu i min favoritmånad, och det är först nu jag känner igen ”min” augusti. Givetvis har det med vädret att göra, detta vårt ständiga samtalsämne, kanske särskilt denna sommar. Visst får man en känsla av nystart nu? Dags att gå till frissan och fixa trassligt sommarhår, och det sneglas på höstkläder fast det fortfarande är lite för varmt för dem. Höstkläder är mina favoritkläder – aldrig är det så roligt att piffa upp sin garderob som nu. Nog är det något med färgerna och koftorna som man längtar lite extra att få krypa in i. Kanske är man sitt bästa och mest ambitiösa jag den här tiden på året. En som alltid är snyggt klädd är My Feldt som tillsammans med sin make driver vad jag tror är Halmstads mest populära bageri. När vi var där var det stängt för semester, annars verkar köerna ringla långa. Men! Som tur är dyker My upp lite då och då i Nyhetsmorgon på TV4, och vilket energiknippe hon är! Hon liksom poppar fram i rutan och får mig vilja göra saft på Rallarros och spendera tre dagar på att laga den ultimata ostkakan. My är engagerad och påläst gällande djurhållning och arbetar och talar sig varm för att att tänka och handla i säsong så mycket som möjligt. Jag tycker jag är ganska bra på det, men hon inspirerar mig till att bli ännu bättre!Det är inte ofta jag faller för så här milda färger när det gäller textil, men jag tycker om strukturen, som får mig att tänka på alla sädesfält som nu tröskas för fullt här nere i skåneland. Luften fylls av det där torra dammet som både irriterar samtidigt som jag älskar känslan av skördetid. Från Afroart där jag också hittade det här armbandet. Grönt och med blomform – passar mig perfekt. Det gick ganska bra med sommarläsningen – inga oöverstigliga högar ligger och ger mig dåligt samvete, så då kan man ju få kika in i bokhandeln igen! Jag gillar biografier, och nu när det kommit en om Karin Boye blir jag nyfiken. Vem var hon egentligen? Ännu ett namn jag  minns från skoltiden, men aldrig egentligen läst. Kanske ett av höstens val.Skördetider är för mig de bästa tider och det tyckte kanske Josef Frank också. Tyget Dixieland ger mig precis rätt stämning och färger just nu.Hålla kvar sommarkänslan lite till? Frankrike i sommarskrud? Diane Lane? Ja tack, jag kan nog krypa in i biosalongen om det blir regn i helgen. Ovan film ser ut att vara precis en sådan lite lättsam och charmig historia. Mycket fransk mat och vackra vyer!Jo, jag vet. Det är dahlior kors och tvärs på Instagram just nu, och jag bidrar definitivt till detta frossande. Låt oss frossa! För de är nog i alla fall min största blomkärlek under blomsteråret. Alla former och färger, att jag kan plocka blommor från dem i flera månader till långt in på hösten. Inget annat än färgglad kärlek det! Ikväll fick jag känsla för de här helt fantastiska blekrosa. Två stycken knipsade och satta i vas, och jag går och puffar lite på dem, bara för att känna och faktiskt förstå att de är på riktigt.

 

En ödmjuk odlares glädje! Hoppas på en fortsatt skön augustivecka!

signature