Great Dixter

Skyhöga förväntningar som infrias – ja så blev besöket på Great Dixter när vi var där för ett par veckor sedan. Egentligen hade vi tänkt hinna med Sissinghurst också, men vi fastnade helt enkelt på den här fantastiska platsen högt upp på en kulle med oändlig utsikt över East Sussex. Vägen dit var lika vacker som precis överallt där vi körde under den här resan som började nordost om London och cirkeln slöts när vi fem dagar senare kom tillbaka till flygplatsen, och hade kört runt hela London området. Vänstertrafik är en utmaning i början – det känns ju bara så fel – men efter ett par dagar på snabba, slingrande och smala vägar vänjer man sig trots allt, och det var skönt.En del av boningshuset är från 1500-talet, och inte många räta vinklar står att hitta. På taket lite här och var växer det olika Sedum sorter! Notera även takpannorna! Här växte Christopher Lloyd upp, och han kom att leva och arbeta hela sitt liv på Great Dixter. Trädgården är på det stora hela hans skapelse, och han skrev även otaliga böcker om odling och trädgårdsdesign. Här finns förstås en väl genomtänkt struktur, som till mångt består av mängder av höga, strama häckar och sk topiary som skapar en lugn och stabil grund till Christophers kreativa kombinationer. Även om många av planteringarna känns sådär naturliga förstår vi att allt är noga uträknat för att se just oplanerat ut!Det ena rummet efter det andra dyker upp att upptäcka, och precis allt är sådär engelskt vackert, men ändå inte för överdådigt och formellt. Det finns en enkelhet här som jag tyckte väldigt mycket om, trots att trädgården inte har mycket gemensamt med en villaträdgård i Sverige.Gammalt och knirrigt, men det lär väl stå i några hundra år till.Under a loggia – här fastnade jag lika mycket för själva trädgårdsrummet som för ”rullebören”. Aldrig sett en vackrare.Det finns bland annat en upphöjd trädgård, en nedsänkt trädgård, och även en tropisk trädgård där det växer en ansenlig mängd exotiska växter. Ser ni de jättelika bananbladen? Det fanns knippen fulla av små gröna bananer i träden, och jag slogs av hur milt klimatet faktiskt måste vara här för att få till denna växtkraft. De flesta plantor överallt var minst dubbelt så höga som de blir hemma i Zon 1, och att kalla det avundsjuka är inte långt från sanningen.Kanske var det just avsaknaden av en massa rosor i pastelliga toner som gjorde att jag upplevde Great Dixter som en väldigt romantisk plats. Även berättelsen om Christopher som levde här ensam med sina djur och trädgårdshjälp, uppväxt i en tid då homosexualitet var olagligt i Storbritannien, hjälpte till att förstärka denna känsla av romantik med trädgården som en helande plats. På väggen växer vit Blyblomma som tyvärr inte är vinterhärdig här hemma, den är så vacker. Finns även med ljusblå blommor. Jag blir inspirerad av att blanda växter lite mer huller om buller med en stram inramning som håller ihop det hela. Nästa år ska nog dahliorna integreras i rabatter bland andra växter istället för att stå som en solitär rabatt. Detta kräver dock att jag gräver ut mer jord, och det är ju ganska kämpigt. Tur att det snart är dags för vintervila och trädgårdsägaren kan inta soffläge med trädgårdslitteratur och smida fantastiska planer inför kommande säsong.

 

Trevlig helg!

signature

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *