Category Archives: Inspiration

Finast i februari och bokrea

Precis som Weronica föll jag pladask för de fantastiska bilderna från Harper´s Bazaars mars nummer – jag känner igen mig i trädgården på varenda bild, och längtar givetvis tillbaka till Great Dixter. Tänk att få uppleva de olika säsongerna i den trädgården. När vi var där sökte de trädgårdshjälp, och i ett annat liv så visst, gärna! Tagetesen i buketten på bilden här köpte jag frö till – de står i bokhyllan och väntar i vacker påse.

Den här saffransgula färgen på krukor från Bergs Potter  – så snygg! Jag är för övrigt inte en utpräglat ”gul” person, men just den här mustiga nyansen är underbar. Får kanske åka upp på önskelistan när nu födelsedagen närmar sig.

Jo, jag har spanat runt på nätbokhandlarnas realisations erbjudanden, och fastnade inte för så väldigt många titlar, men en potentiellt bra deckare gillar jag alltid. Försöker också vidga mina vyer bort från de brittiska öarna genom att klicka ner ovan bok i kundkorgen; Lykttändaren av Pontus Ljunghill.

Lykttändaren är en kriminalhistoria som skildrar stämningsmättat ett svunnet Stockholm, med ännu intakta Klarakvarter och där ett alldeles nybyggt stadshus står färdigt att invigas. En berättelse om gåtor, öden och undflyende sanningar. Låter lovande tycker jag!

Till min läshörna i fantasin skulle jag vilja ha den här magnifika lampan formgiven 1938-1938, av finske Pavo Tynell. Danska GUBI har köpt rättigheterna till hans produkter, och nu kommer den och en del andra modeller i nytillverkning. Prisbilden för nyproduktion lär hamna en bra bit under vad de gör på andrahandsmarknaden, men visst är det något speciellt med de äldre exemplaren? 

Den här boken har också hamnat i min rea korg – och jag tänker att det är en bok för alla att läsa.

Med patina är de som vackrast – skulle jag någon gång investera in en av Wegners CH22 skulle det bli en begagnad. Tidlös och så bra den hade passat i min läshörna. Den hade jag aldrig tröttnat på.

139 sidor dramatik i mellankrigstidens Wien – vilken liten nätt bok att ha med sig i väskan. En kvinnas blekblå handskrift, författad av österrikiske Franz Werfel, vars böcker brändes på bål av nazisterna, är en bok om äktenskap, otrohet och hemligheter i upptakten till tyskarnas Anschluss av Österrike 1938. Yes, den vill jag läsa.

Jag avslutar med en kommande film som går upp på biograferna den 23 februari – Phantom Thread med Daniel Day-Lewis i vad han säger är hans sista film. Han spelar modeskaparen Reynolds Woodcock  som träffar servitrisen Alma, och hon blir hans musa och älskarinna. En film om kärlek och klaustrofobisk maktkamp mellan två starka viljor – att den sedan utspelar sig i 50-talets London gör den ju inte mindre lockande, för evigt förälskad som jag är i vackra miljöer.

Full fart för februari – snart har halva månaden redan passerat!

 

 

signature

Rosa!

Jag har alltid varit svag för rosa; det är en färg som i alla dess nyanser lockar mig. Jag dras till den som ett bi till en blomma. Samtidigt strävar jag alltid efter balans så det inte blir för gulligt, för det är inte min stil. Just nu ser jag rosa överallt, och det känns som att jag skulle vilja ha en boudoir à la Marie Antoinette för att ta mig genom vintern. Att då se Kirsten Dunst med sin vackra mage i denna blommiga drömbild för amerikanska Rodarte ger väl en vårkick om någon! Bara att zooma in och njuta.

Rosablommande körsbärsgrenar på bonbonjär från Royal Copenhagens nya vårkollektion – ljuvligt.

Fint bokomslag på en av titlarna i Penguins nya serie med nytryckta verk av ”glömda” kvinnliga författare.

Ljuva pastelltoner på Alphonse Muchas vackra plansch – på lördag öppnar en utställning om denne tjeckiske Art Nouveau konstnär på danska ARKEN Museet strax utanför Köpenhamn.

En av mina absoluta favoritkakor är mjuk kaka med citron och vallmo – när nu Linda Lomelino gör en variant med blodapelsin istället där glasyren blir ljusrosa, ja då vet jag ju vad vi ska fika på i helgen!

Precis när jag har känt mig lite trött på den här tapeten som vi har i hallen, visar ST hur snyggt det är med mörkt trä som kontrast till det pastelliga och ängsljuva. Kanske dags att hitta snygga trädetaljer att tuffa till det lite med. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att mötas av en blomsteräng så fort man öppnar ytterdörren.

 

Välkommen februari!

signature

Chanel,Churchill,Manolo och ögongodis

Haute couture visningarna är i full gång i Paris  – detta spektakel i överdåd som visar på fantastiskt hantverk och i bästa fall även vackra plagg. Hos Chanel var det underbart fluff, trädgårdstema och hur mycket rosa som helst – fint ögongodis i slutet av januari!

Vilken film jag ser mest fram emot just nu? Darkest Hour förstås. Med favoriten Gary Oldman i rollen som Winston – denne kontroversielle och tydligen ständigt aktuelle statsman. Flertalet filmer har spelats in det senaste året om denne bullrige herre, men Darkest Hour ger mig högst förväntningar. Vi åkte till Churchills lantegendom Chartwell i Kent när vi semestrade förra sommaren, då mannen är något nördig ( host! ), och sådana besök genererar ofta ett fördjupat intresse, så även för mig. Med Kristin Scott Thomas, Lily James och Joe Wright ( Pride & Prejudice! ) som regissör känns den redan som en klassiker, och jag hoppas på en skildring av Winston som ser bortom den etablerade schablonbilden.

Apropå rosa – den här väggbonaden formgiven av Ann- Mari Forsberg för AB Märta Måås Fjetterström är inget annat än fantastisk. Lycka att få njuta av en sådan hemma på väggen! Via The Apartment.

Veckans bästa på Netflix  – dokumentär om och med Manolo Blahnik, de höga klackarnas mästare och vad hade Sex and the City varit utan tjejernas ständiga suktande ( vilken marknadsföring! ) efter dessa skönheter. Att herrn på bilden designar alla skor själv visste jag inte, och vilka fantasifulla, vackra och  burleska skapelser det blir. Dokumentären heter Manolo: The Boy Who Made Shoes For Lizards.

Äntligen en utställning på Louisiana som jag verkligen vill se! Kan till och med vara värt att trängas med en massa andra premiärhelgen för att se Picassos keramik. Öppnar nästa fredag den 1/2.

Ögongodis igen – dessa blomsorter och färger. Åh, jag längtar efter trädgårdsbuketter som denna! Bild från Becky Crowleys Instagram – hon arbetar med att odla snittblommor till Chatsworth House, där för övrigt scener till filmen Pride & Prejudice jag nämnde ovan spelades in.

Nu är tiden på året då funderingarna och planerna för den där brun-slaskiga plätten utanför fönstren som på vår och sommar kallas för trädgård, börjar spira så smått igen. Bokförlagen börjar fresta med nya boksläpp under vårvintern. Ett av dem är en kär favorit, nämligen Hannu Sarenström som på Nordstedts kommer med en ny kokbok – den här gången vegetariska recept, som kanske kan inspirera till alla dessa val man står inför som ivrig och hagalen odlare med begränsad yta. På samma förlag kommer även boken Odlarliv, skriven av André Strömqvist & Andreas Graveleij, som tillsammans driver Kniva Trädgård i en gammal lanthandel utanför Falun. Ett givet utflyktsmål om jag nu någonsin kommer till Dalarna!

 

Hoppas sista helgen i årets första månad blir en fin en!

signature

Just nu

Jo, den där frökatalogen som kom i brevlådan innan jul och som jag lagt undan någonstans – plötsligt känns det som att jag vill fylla halva trädgården med alla möjliga sorters rosenskära. Det var ovan bild som kickade igång habegäret. Via Instagram och Paulina Veloblooms konto.

Oprah. Det var längesedan jag såg henne på tv, men för amerikanerna känns hon närapå som en institution. När Oprah talar lyssnar man – särskilt när hon lyckas så bra som hon gjorde på Golden Globe galan häromkvällen.

Man kan absolut falla för ett snyggt omslag på en bok – det händer ganska ofta. 20-tals estetik i Den stora utställningen, och en förhoppningsvis spännande berättelse kan passa mig utmärkt så här i januari.

Bio besöket den här månaden får bli aktuella The Post med favoriten Meryl Streep som USA:s första kvinnliga tidningsutgivare för The Washington Post och tog beslutet att stödja New York Times i rapporteringen och de sk Pentagon papers, det som senare blev känt som Watergate skandalen.

Jag ser med lätt avundsjuka på vinterbilder från mina Instagram vänner boendes betydligt längre norrut i landet än jag. Skåne är sannerligen härligt under vår, sommar och höst, men någon vinter att tala om får vi aldrig nu för tiden. Hoppas ni  njuter för fullt! Bild från LIFE.

signature

Jag tycker om januari

Snart skriver vi ett nytt år – 2018. Jag har redan övat några dagar när jag arbetat i mellandagarna, och det är lika svårt varje år! Nog förbaskat slinter man på tangenterna om och om igen. I år blir det inget större galej på Nyårsafton för vår del, men det gör mig inget. Jag tycker mer om dagen som kommer efter, för då är känslan av det nya som starkast, och så är det väldigt skönt med ännu en dag när man tillåter sig att bara skrota runt hemma och äta ris à la Malta till frukost. Om det nu inte skulle råka finnas kransekager kvar, för till tolvslaget skall det drickas bubbel och spisas just en bit kage.

Vår andra tradition på Nyårsafton vi alltid håller fast vid är att titta på dronningens Nytårstale från Christian den IXs palats på Amalienborg. Prick klockan 18 sitter hon där bänkad, alltid lika flott och med mycket värme och eftertanke i det hon säger, och alltid avslutar hon talet traditionsenligt med ”Gud bevare Danmark!”

Om man nu tröttnat på att se Ivanhoe på Nyårsdagen, finns det ju ett utmärkt alternativ. Fjärde och sista säsongen av Bron kör igång både på DR1 och SVT – de tidigare säsongerna finns på SVT Play, om man nu behöver titta ikapp.

Det damp faktiskt ned en frökatalog i brevlådan redan innan jul, men jag har inte haft lust att titta i den än.  Med januari vaknar dock tankarna om en ny säsong så smått, och jag har nu i mellandagarna beställt dahlia knölar. Det känns både lite konstigt och svårt att göra det,  men jag vet hur det blir annars med tanke på rådande hysteri – sorterna jag suktar efter tar slut! Trädgårdsböcker plockas fram och ersätter amaryllisbok och julböcker – det känns alltid lika fint när man märker att man ändrar riktning, och det efterlängtade ljuset vänder tillbaka mer och mer.

I januari börjar jag äta semlor. Det går absolut inte att vänta in Fettisdagen i mitten av februari! Av köpe varianterna är det klart värt att bege sig till Malmö och St. Jakobs Stenugnsbageri – jag vågar påstå att de har Skånes godaste semlor med hemkörd mandelmassa i och den toppigaste grädden. Tyvärr stänger de nu sitt bageri i Lund för att helt satsa på sina filialer i Malmö, men ett besök i den fina Saluhallen där är ju enbart en trevlig anledning att åka söderut.

Mer januari pepp – det är skidor på längden och tvären på tv. Nog är det väl den mysigaste sporten att bänka sig framför? Så perfekt den här tiden på året när man gärna goffar ner sig i soffan och hejar och ibland har jag det också på som lite trevlig bakgrund medan jag gör annat. Må vara att skidåkarna inte är lika eleganta som Audrey Hepburn var i Charade men spännande är det!

Ännu har jag inte tagit bort amaryllisar och hyacinter – de vill jag ha så länge det går att köpa dem i affären. När januari fått lite fäste längtar jag efter de knakande stjälkarna med pastellfärgade blommor. Visst är det nu under vintern vi behöver blommor som mest? För mig känns de alltid som en lyxvara, allra mest förstås när man kan plocka in något från trädgården. Men där är vi ju inte riktigt än, så en och annan bunt tulpaner tänker jag unna mig. Tyg Svenskt Tenn.

Gott Nytt År!

signature

God Jul!

Den har verkligen gått i rasande takt, denna mörka december månad. Vi är många som har deadlines och slutspurter av olika slag på jobb, det ska pyntas och fixas, och i bakhuvudet finns tankar om att göra egen rödkål och baka femtioelva sorters gotter. Ja, ni vet. Det är likadant varje år, men skillnaden för mig är att jag nu kan hejda mig och inte ställa orimliga krav på mig själv  – been there, done that. Nu är det istället fokus på att mysa och njuta,  och juletid är väl en tid om någon att spendera alltför många timmar framför tv:n och titta på filmer av olika slag och kvalitet – det viktigaste är att de frammanar någon form av julkänsla. En av mina favoriter är It´s a wonderful Life, som brukar visas på mer än en kanal under helgen. Ja, den är i svartvitt, lång och gammal ( 1946 ), men så bra! Andra favoriter är White Christmas, You´ve got mail, Home Alone, Grumpy Old Men, Gremlins och såklart Meet me in St Louis – inte ett öga är torrt när Judy Garland sjunger ”Have Yourself A Merry Little Christmas”.

Jag har lite problem med elljusstakar – tycker det är så vackert när jag ser dem i fönstren utifrån, men har svårt att hitta några jag tycker är snygga även när de är släckta. Den ovan är en 60-tals modell tillverkad av Philips, och får således sökas efter på diverse auktionssajter. Den finns i olika varianter, och första gången jag såg den var hos Svante på ELLE Décoration.  Det är bara att börja leta – kanske helst under lågsäsong!

Frusna är vi allihopa eller? Jo, det är tiden för varma koftor, och nu har jag hittat en prisvärd favorit som värmer mig. Yllekofta med fina pärlknappar i den perfekta ljusgrå nyansen utan för mycket svart i – från LINDEX.Bland mitt bästa julgodis: kanderade apelsinskal doppade i mörk choklad. Lite pilligt och inte det snabbaste man kan svänga ihop, men ack så gott! Man äter dessa med lite mer andakt än en slentrianmässig skumtomte. Recept finns till exempel här.

Den finns förstås därute – vår trädgård, som är som mest bortglömd den här tiden på året. Den enda omsorgen är uppsatta ljusslingor som lyser upp de kala träden. Sådär precis i början av det nya året börjar jag alltid bläddra i mina trädgårdsböcker för att sätta igång lite tankar och inspiration. Så det är alltså på sin plats att önska sig en ny bok att läsa lediga dagar. Nyfiken på ovan ,skriven av engelsk trädgårdstant, och tydligen inte fullspäckad med förförande motljusbilder utan en skildring som binder ihop trädgård, litteratur och livet självt.

Envis förkylning och det ständiga skånska ruskvädret har gjort att det inte promenerats så mycket som jag hade önskat i december. Hoppas, hoppas vi kan få några vackra kyliga dagar så man kan traska runt på Sofiero och spana in på våren genom frostiga växthusrutor.

Önskebling. Blir inte mycket vackrare än såhär. Klassiker från Georg Jensen.

Så snart de första juldagarna är över kommer längtan efter det där lite ljusa och skira som ett nytt år för med sig. Vackrare nyårsdukning får man leta efter. Det där duvblå linnetyget suger blicken in i bilden. Från Svenskt Tenn förstås.

Jag vill passa på att säga tack till alla Ni som tittar in här och hjärtar mina inlägg – blir lika glad varje gång! Så hoppas jag att vi alla får en skön och välbehövlig ledighet – God Jul!

signature

December

Det är inte så ofta jag beger mig till Stockholm, som skåning är Köpenhamn min huvudstad, men ett Hallwylskt palats finns ju inte där. Nästa år är det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes, och redan nu har utställningen Bergman på modet öppnat. Vackrare inramning kan väl knappast en utställning som handlar om kostym och film ha och vilken blick från Eva Dahlbeck här ovan!

Precis vad jag faller för. Jag är så svag för Swedish Grace, och nu har det kommit en maffig bok i ämnet. Den bara ber om att bläddras i. Finnes bland annat här.Jag går och väntar på paket. För ibland finns inte tålamodet att den där man letat efter plötsligt ligger och väntar på ett bord. Nej, då får man söka sig fram på andra kanaler – i mitt fall blev det den här gången Tradera. Förmodligen mer 60-tal än Swedish Grace, men jag tycker ju om lite av varje. Hoppas jag får hänga upp en adventsstjärna modell Stella från OSRAM  lagom till söndag.

Den här trion finns fortfarande på Netflix – filmerna baserade på Maria Langs böcker är så snygga att det kompenserar för lite mindre bra deckargåtor. Nu i juletid ser man företrädsvis Tragedi på en lantkyrkogård som ger den perfekta mysrysliga julstämningen. Det som är minst lika bra är att det är sex nya filmer på gång, som redan börjat spelas in nu under hösten i bland annat Norrköping – mer snygg 50-tal åt oss alla!

Ett av de bästa – det ovan. Jag tycker väldigt mycket om att resa, både tillbaka till bekanta platser, och till oupptäckta. Snart bär det iväg till för mig ny ort – Warszawa. Hoppas, hoppas på snö, detta för en skåning så exotiska, men jag vet att de har ungefär samma väder som vi..Nåväl, det ska bli spännande att upptäcka en stad som har starka kontraster mellan ultramodernt och äldre historia, där mycket av det som skedde där under andra världskriget fortfarande gör sig påmint. Sedan är ju Polen ledande på julgranspynt – många av de läckra dekorationer vi ser här hemma kommer därifrån. Så vi får se vad som följer med hem i väskan! Citatet på bilden på tändsticksask från Svenskt Tenn.

Att ha eller inte ha? Julporslin alltså. Långt gångna är de tider då det fanns hela uppsättningar om 83 delar med samma servis i skåpen. Idag blandar vi friskt och visst är det roligare? Jag kan falla för de mest olika saker. Servisen på bilden har jag nog faktiskt kanske femtio delar av nerpackad i en stor låda. Första gången jag såg den var för många år sedan i ett nummer av Sköna Hem. Sedan letade jag i flera år. Plötsligt stod så ett helt bord fullt på Antikmässan här i Helsingborg, och jag slog till. Den är ju over the top på alla sätt och vis, men färgerna dämpade, och fanns den fortfarande i produktion skulle jag inte bli förvånad om Artilleriet tog in den i sitt sortiment. Få se om den kommer upp ur lådan i år eller om jag ska blanda med lite annat som finns i skåpen. Servisen heter Merry Christmas och tillverkades av Johnson Bros.

Trevlig advent vecka!

signature

November blues eller?

Det är lite ljusfattigt nu, och det känns lätt att bryta ihop när man tänker på att mörkret inte tänker ge sig av på ett bra tag. Så vad göra? Famla i en trötthetsdimma några månader framöver? Det är inte långt bort i tanken om man är en sådan där ljusälskare som mår bäst när solen värmer näsan. Kanske är det så för de flesta av oss. Jag har dock gett mig den på att ta mig igenom vintern utan att tycka att den endast är en transportsträcka till något bättre. Jag kommer inte lyckas alla dagar – det vet jag redan nu, men jag är bra på den där guldkanten i vardagen. Ofta små saker, men de gör skillnad. Och de finns varje månad! Julhjärta från Le Klint och bild från Daniella Wittes blogg.

Om ett par veckor är det dags för tredje säsongen av Grantchester på SVT, och Sidney ställs inför sitt kanske tuffaste val hittills, när han nu välkomnat Amanda och hennes barn i prästgården. Men hur ser omgivningen i 50-talets England på hans förhållande med en gift kvinna? ITV skriver att tredje ( och sista? ) säsongen är mörkare än de tidigare – jag bokar in lördagar kl 21 från och med den 18 november.

När den ena besattheten snart är uppgrävd, märkt och nerpackad i källaren, tar nästa vid. Visst är det härligt! När jag kikar på amaryllis utbudet hos holländska handlare är det svårt att begränsa sig – det klickas flitigt till varukorgen, och sedan får man vara så snäll att sortera bort några.Underbara amaryllis!

Att ha något att se fram emot där när det ljusnat lite – att planera och boka en resa redan nu fungerar som en bra morot för mig. Så sagt och gjort, det blir Edinburgh framåt vårkanten! Hoppas att det blir åtminstone lite sol och inte bara regn där då…

Jag är inte svårövertalad när det gäller allt som har sitt ursprung på de brittiska öarna, och årstiden är perfekt för biobesök. Den 20 november har en nyinspelning av Agatha Christies detektivroman Mordet på Orientexpressen premiär, och rollistan är minst sagt stjärnspäckad. Klassisk berättelse i vinande vintermiljö – och notera Kenneth Branaghs spektakulära mustasch i rollen som Hercule Poirot!

Förberedelser inför advent handlar mycket mer om blommor än om till exempel tomtar för mig. Jag tillåter mig att frossa lite i säsongens ljuvligheter, för jag mår bra av att ha blommor omkring mig oavsett säsong, men de är en extra viktig del av det överlevnadskit som särskilt vintern kräver! Lökväxter i glas är något av det vackraste – extra så när man blandar olika varianter som Victoria Skoglund gjort här. Många snygga modeller hos Zetas, men mitt tips är förstås att även kika på loppis – de behöver inte vara särskilt utformade för just hyacinter för att det ska fungera och se vackert ut.

Detta gula guld! Vid den här tiden på året kickar mitt saffranssug in alldeles enormt. I mataffären tänker jag att jag ska komma ihåg att köpa, för det är ju lika bra att ha det hemma när suget sätter in sådär akut, men glömmer det  oftast när jag väl är vid kassan. Så börjar jag bläddra i mina vinterböcker efter recept, vissa klassiker gör jag varje år, men lite nytt är också roligt. Amerikanska saffranspannkakor med lönnsirap– hur gott! Måste prova dessa. Låter som den ultimata helglyxen att unna sig nu.

 

November – jag välkomnar dig!

signature

Mellan jobb och mörker

Ja, där någonstans emellan vill jag ju fortfarande bli inspirerad, men för mig känns det lite lurigt nu när dagarna är så korta, och med mörkret slår tröttheten till extra hårt. Det krävs en stor kopp te för att kicka igång lite energi efter kl 20.00, så det får bli höstens rutin. Om jag ska blicka tillbaka lite på året hittills, så ser jag att mitt fokus för inspiration förflyttats något. Jag som alltid varit en tidningsförbrukare av stora mått – det var ju där man hämtade mycket inspiration – blir numera väldigt sällan inspirerad! Vad är det som gör det? Att jag helt enkelt intresserar mig för andra saker numera? Nja, hemmet är en ständig process, och det tycker jag om att det är. Jag tror att jag i mångt och mycket är mätt på mängden bilder som kommer min väg. Och jag som älskar vackra bilder! På Instagram är min ”spara” mapp väldigt liten, och ibland tycker jag det är en aning konstigt, men jag behöver tydligen andra kanaler för att få dessa kickar. Böckerna har kommit tillbaka mer aktivt i mitt liv i och med att småbarnsåren är till ända, och nu på hösten får det gärna vara lite spännande alster. Damen ovan får väl kallas expert i frågan, som den mest sålda författaren i världen, och jag har läst min beskärda del av hennes deckare.

En av Agatha Christies mer namnkunniga kollegor är P.D. James, och nu har förlaget Faber & Faber släppt ännu en novellsamling med ruggigt tema – Six Murderous Tales låter väl perfekt till mörka kvällar?

Jag har gjort det igen. Fastnat för porslin som nu knappt går att få tag på. Köpte mig några delar av Paratiisi i svart-vitt förra året, men nu är tillverkningen begränsad till det färgade godset. Blir till att leta second hand. Det är jag ju i och för sig van vid, men ändå. Att man aldrig lär sig!

Lizzie och Mr Darcy. Bland höstlöv. Så passande, inte sant? Jag såg om Stolthet & Fördom i helgen, och så bra den är! På alla sätt och vis. Även icke anglofiler kan njuta av denna pärla till film.

Mota mörker med ljus javisst. Två sådana här gröna P&T skönheter från Holmegaard skulle jag vilja ha i köket. Dags att lägga upp bevakning på diverse auktionssajter.

Världens första oljeanimerade film? Det låter konstigt, men 150 konstnärer som tillsammans har målat oljemålningar för filmens vardera 65 000 bildrutor! Som handlar om van Gogh – hans liv och konstnärskap. Loving Vincent blir jag nyfiken på, men kan man tänka sig att det ryckigt animerade uttrycket ter sig lite jobbigt efter en stund? Vi får se.

En för mig ny bekantskap i genren kvinnliga deckarförfattare med kvinnlig detektiv som utspelar sig i mellankrigstidens Storbritannien. Yes, detta gillar jag. Nicola Upson skriver tidsenliga deckare där huvudpersonen, Josephine Tey är hämtad ur verkligheten. Tey verkade under samma tid som Agatha Christie och Dorothy L. Sayers, men är nog inte särskilt känd utanför det forna imperiets gränser. Hittills har det kommit sju böcker i serien – ovan är den sjätte i ordningen.

Man får lov att hoppa pumporna och så smått börja längta efter det som kommer sedan, inte sant? För jag känner inget speciellt för de orangefärgade, och absolut inte för Halloween. Jag köper alltid färdigdrivna amaryllis lökar, men i år ska jag prova att driva fram ett par stycken själv. Dels för att jag vill se om jag klarar det, men även för att kunna välja sorter som annars inte är så lätta att hitta på kruka. Bild Pinterest

Trevlig höstvecka!

 

 

signature

Löven dansar där ute

Löven dansar utanför våra fönster och skapar det färgstarkaste av regn när de singlar ner på gatorna. Det sprakar fortfarande i trädgården, och det tackar jag mest dahliorna för. Snart är deras säsong över för den här gången. Vi hade en frostnatt nu i början av veckan, men än har inte Kung Bore rått på dem. En som inte är rädd för färg är Svante på ELLE Decoration. Jag följer honom på Instagram, och njuter av hans vackra hem och trädgård. Kombinationen knalligt rosa dahlior i svart Pallo vas är ju en riktig showstopper! Det svarta glaset som i värsta fall ger mig 80-tals vibbar, men i Carina Seth Anderssons händer blir det så snyggt. Tidlös form och kvalitet.

Efter två avsnitt är jag fast. I en svensk serie – det var inte igår det. Vår tid är nu är bra, riktigt bra. I skuggan av alla danska serier och brittiskt kostymdrama, känns det fräscht att fastna här i efterkrigstidens Sverige. Speciellt mycket tycker jag om att det är så många för mig okända skådespelare som gör sina roller till riktiga människor, befriade från stela och platta repliker. Hoppas det fortsätter lika bra som det börjat!

Jag ska inte predika mer Danmarkskärlek, men sommarhöst känslan ( kanske inget korrekt ord ), beskriver så bra den här bilden. För till Vesterhavet kan man fara året om. Det var alltför längesedan jag var där, men jag tänker lite då och då att en helg med Skagerraks vindar som viner runt och friskar upp den tröttaste höstmänniska kanske vore något. Bild härifrån.

Hon känns på något sätt alltid aktuell – och tidlös. Nu är Yoko Ono här igen. Eller, ja närmare bestämt i Köpenhamn. Vi hamnar alltså åter i Danmark och på Kunsthal Charlottenborg, som på fredag öppnar en utställning med fokus på hennes långa konstnärskap:

I udstillingen YOKO ONO TRANSMISSION  på Kunsthal Charlottenborg kan man gå på opdagelse i mere end fem årtiers kunstværker af Yoko Ono. Fra hendes tidlige engagement med den internationale avantgarde, til hendes samarbejde med John Lennon og en intens kreativ periode fra de sene 1980’ere og frem til i dag, der giver et overblik over de æstetisk smukke og tankevækkende budskaber, hun har produceret gennem sin karriere.

Yes, det är högsäsong för tedrickande, och efter Weronicas träffsäkra inlägg om hur illa ställt det är på förvånansvärt många fikaställen vad gäller kvalitet och utbud av tesorter, kan jag känna att jag behöver bli bättre på att påpeka detta på plats istället för att muttra om det när jag kommit hem. Ofta tröstar jag mig med ett riktigt gott te hemmavid istället, och det känns ju lite onödigt. Om det är att vara te-snobb att helst vilja dricka ur kopp med fat, då är jag det! Mugg är bara inte samma sak. Så har vi det här med godsets tjocklek – hellre för tunt än tjockt så att det inte känns som att dricka en tegelsten. En av mina favoriter är Arabias jättekoppar – vackrast med koboltblått Fiesta motiv.

Ser ni tallrikshögarna där bakom Picasso? Lite nonchalant staplade på golvet. Han skapade ju i keramik också, även om det jag mest förknippar honom med är stora dramatiska bilder som de i bakgrunden i denna hans fantastiskt inspirerande ateljé i Cannes. För att än en gång återvända till Danmark, så kommer Louisiana att öppna 2018 med en utställning om Picasso och hans keramik, och den skriver jag genast upp på minneslistan. Det senaste året har jag kört förbi museet ganska många gånger, och varje gång konstaterat att parkeringen alltid verkar vara full med bilar. Trevligt förstås, men inte alltid optimalt om man vill njuta av besöket. Picasso lär säkert dra storpublik!

Keramiska förälskelser har jag många, och när nu favoriten Bergs Potter släpper ny krukmodell, blir det svårt att motstå Elisabeth – visst ser den majestätisk ut i all sin enkelhet?

Njut helgen!

signature