Author Archives: jenny

Tisdag

chryss

Efter att ha sjungit dahlians lov och plockat hundratals blommor sedan i juli, är det nu dags att inse att allt det vackra måste få vila så att de orkar med en ny säsong nästa år. Som tur är väntar nästa sort runt hörnet, och det är nu i oktober jag köper Chrysanthemum. Här får man sannerligen valuta för pengarna – de brukar hålla åtminstone två veckor, lite längre om man pysslar lite extra. Om jag köper de småblommiga Santini sorterna brukar jag antingen blanda upp dem med lite mjukare blommor eller grönt för att förvilla bort att kvistarna har ett så stelt  uttryck, men de storblommiga som på bilden ovan tycker jag är vackra på egen hand.alicia-vikander-porter-magazine-winter-2016-620x760

Så köpte jag mig ett modemagasin och det händer inte alltför ofta nuförtiden, men en bländande Alicia Vikander på omslaget lockade mig. Hon är snart aktuell i ny film där hon spelar mot pojkvännen Michael Fassbender som hon träffade under inspelningen. En djupgående och bra intervju med denna talangfulla och vackra kvinna!

signature

Vecka fyrtioett

none

En ny vecka tar sin början med regn och rusk, kalla golv och det enda jag vill är att krypa upp i soffan och titta på en mysdeckare. När tv-utbudet känns magert och det är svårt att enas på Netflix, känns en dvd i handen som ett bra alternativ. Har varit nyfiken på den här filmatiseringen av Agatha Christies klassiska roman ett tag, och då det verkar dröja med säsong två av Poldark i SVT, kan man frossa lite i Aidan Turner här. Samt Charles Dance, Miranda Richardson och Anna Maxwell Martin med flera namnkunniga skådespelare.

When ten strangers are invited to stay on an isolated island off the Devonshire coast, they find that the owners, Mr and Mrs Owen, are nowhere to be seen. As, gradually, each member of the party is killed, the remaining holidaymakers become increasingly suspicious of their fellow islanders…

bungalow1

Så fick jag syn på de här vackra pappersarken i fina höstnyanser hos Bungalow. Kanske blir marmorering av papper nästa DIY trend? Jag tänker genast på äldre bokomslag och gärna då i ett bibliotek av Downton Abbeys proportioner.

 

amaryllislok_0

För tidigt att redan tänka på julblommor? Jo, fast kanske ändå inte. Jag brukar välja latmaja varianten och köpa färdiguppdrivna amaryllis lökar, men då det är en av mina absoluta favoritblommor, letar jag alltid efter för mig nya sorter. Väljer man att driva fram löken själv finns det många vackra att välja bland. Så en eller två tänker jag prova på egen hand, och här finns det frestelser kan jag lova!

 

signature

godaste kakorna på länge

fika2

Efter en lördag i full fart blev söndagen desto makligare. Fast jag har hunnit göra mycket men utan att känna mig stressad – bästa! Bakat har jag också, och det var ett tag sedan. Har liksom kommit av mig där, trots att det alltid cirkulerar ett gäng runt köket när det doftat nybakat. Så underlaget finns ju, och jag har alltid tyckt väldigt mycket om att bjuda på hemtrillade läckerbitar, gärna sådana som är enkla och inte så pilliga att göra och med bra ingredienser. Så häromdagen såg jag ett recept på Amaretto Limone kakor – det räcker att det står citron för att jag ska bli lockad,tankarna far också snabbt iväg till någon slags Italien romantik, och så skrevs det upp ingredienser. Ja, de hade strykande åtgång – alla i familjen tyckte om dem och jag fick gömma några i frysen för att kunna njuta dessa även nästa helg. Receptet hittade jag via Fredriks fika – tack så mycket för det!fika1

P.S. Såg att det fanns en variant med mörk choklad och kardemumma också. Även det låter oemotståndligt i mina öron!

signature

Nyfiken på: sylvia stave

sylvia

En bild som fick mig att stanna upp när jag bläddrade i Antik & Auktion var den här fantastiska kannan formgiven av Sylvia Stave, en för mig tidigare okänd  formgivare. En kvinna vars liv verkar vara något höljt i mystik och samtida med Estrid Ericsson och Anna Petrus, blev hon vid endast 23 års ålder konstnärlig ledare hos C G Hallberg i Stockholm. Där ritade hon många vackra föremål i både tenn och nysilver, och deltog i flera av de stora design utställningarna under 1930-talet. Som så många andra kvinnor under den här tiden gav hon upp sitt yrke efter giftemålet med en fransman, bosatte sig i Paris, och blev hemmafru på heltid. Synd tänker jag. Hennes produktion kännetecknas av en enkel elegans med influenser från Bauhaus skolan, och efter många år i skuggan av andra namnkunniga kvinnliga formgivare kan man hoppas att hon snart får träda fram som en av de stora. I slutet av 80-talet tog Alesssi upp produktionen av en cocktail shaker formgiven av Sylvia, och tidigare i år fanns hennes alster med i utställningen Kvinnliga pionjärer på Nationalmuseum, som jag tyvärr missade. En kvinna väl värd att uppmärksamma!sylvia3

Hur läcker är inte den här!

Bilder från Bukowskis

signature

Hollywood och sammet

 

woody1

Den ständigt produktive Woody Allen arbetar oförtrutet på, och släpper en film om året. Nu har den senaste, Café Society haft premiär. Den unge Bobby spelad av Jesse Eisenberg blir ivägskickad till sin stenrike filmagent till morbror Steve Carell i Hollywood för miljöombyte, blir förälskad i sekreteraren och rycks med i en virvelvind av nattklubbsliv och filmstjärneglamour. Bitterljuv Woody humor i tjusig 30-tals miljö låter som  en bra höstkaramell i biomörkret.

puder2
Hade man nu kunnat se filmen hemma hade jag gärna suttit uppkrupen på en sådan här ljuvlig golvkudde från danska Christina Lundsteen.

Sammet syns ju överallt för tillfället och visst blir man påverkad och påmind om vilket vackert och behagligt material det är i de ljuvligaste juvelliknande färger. Kuddarna från Christina kostar en slant men är handgjorda i Danmark och av hög kvalitet. Som gjorda för att buffa upp bakom sig där i soffan! Kopplingen mellan Hollywood och sammet är väl inte alltför långsökt.Visst kan man förställa sig att stjärnor som Elisabeth Taylor och Lana Turner haft boudoirer klädda i mängder av sammetsdraperier och fransar?

the-jewles-collection-of-elizabeth-taylor-l-jqgmsp

 

 

Lite höstglamour tycker jag vi kan unna oss på ett eller annat sätt!

 

 

signature

ordrupgaard

ordrup2

För ett par veckor sedan tog vi bilen över Sundet och körde den vackra och välbekanta Strandvejen ner till Ordrup strax norr om Köpenhamn för att njuta lite på Ordrupgaard ( två a på danska uttalas å :).Vi har varit där flera gånger tidigare, men den här gången var det Nordens största Monet utställning som lockade. Vi besökte Monets trädgård i Giverny under vår semester i Frankrike i somras, och nu ville vi passa på att se en större samling äkta verk. I Monets hus finns det nämligen bara kopior, och på museer runt om i världen oftast bara enstaka verk.ordrup5

Själva museet påminner en del om det så populära Louisiana, på så sätt att huvudbyggnaden är en äldre och väldigt vacker sådan, men med en spännande och modern tillbyggnad ritat av i år avlidna Zaha Hadid . Här finns förutom museibutik ett trevligt café med goda och nytänkande smörrebröd. I den äldre byggnaden finns de permanenta samlingarna med både franska och danska målningar, och här känns det verkligen som att gå på klassiskt konstmuseum i vacker och pampig miljö.

ordtup1

I orangeriet har man räddat en del av en fantastisk utomhusfontän av den franske skulptören Jean Gauguin ( son till Paul Gauguin ) som tidigare stod i museets park, och här kan man slå sig ner och njuta av värmen och medelhavsväxterna. Ordrupgaard är precis som Louisiana grundat av en privatperson med stort intresse för konst. Wilhelm Hansen gjorde sin förmögenhet på försäkringar och efter resor till Paris där han upptäckte impressionismen, bestämde han sig för att omvandla familjens sommarnöje till konstmuseum.

ordrup8

Om Claude Monet kan man nog lätt tycka att hans produktion är ganska trist. Den uppsjö av posters och olika konsttryck av hans mest berömda verk som var så populära ett tag,( var det månne på 90-talet? ) kan nog ha gjort intresset för honom något urvattnat, och det är lätt att avskriva allt som en enda pastellig röra. Jag faller inte för allt han gjort, utan tycker mest om de serier han gjorde av katerdraler, Londons broar och så det normandiska landskapet. För att återknyta till vårt besök just där på klipporna i somras.

ordrup7

Om man går en vända i den vackra parken och svänger bakom museet, så ligger det ett äldre villaområde där utanför museets gräns. Precis innanför ligger den danske möbelarkitekten och arkitekten Finn Juhls privata bostad. Huset är tämligen anspråkslöst utifrån, nästan lite slutet, vilket gör att man får en wow upplevelse när man väl kommer innanför dörren. Det är så snyggt! Vackra, vackra möbler, eleganta färgsammansättningar och taken målade i olika färger. Det är inte svårt att se var en del av dagens danska estetik har sitt ursprung. Och danskarna är väldigt stolta över sin designhistoria – det syns väldigt tydligt i de flesta hem.ordrup6

ordrup4

Många vackra färgkombinationer!

 

ordrup9

Så är det den där tavlan som jag fastnade för första gången vi besökte huset. Porträttet av Finn Juhls sambo Hanne, målad av Vilhelm Lundström lyser där ovanför den berömda soffan Poeten, och den fantastiska öppna spisen. Då fanns den att köpa som vykort, men efter vad jag gissar är popular demand, finns den nu som poster. Snart ska hon får pryda en vägg i vår hall.

finn1

Vistnok er det smukt? Här finns mycket inspiration att hämta, även för den som inte vill inreda sitt hem med enbart sk designmöbler. Jag fastnar för färgkombinationerna och hur allt ger ett väldigt lätt och luftigt intryck, men samtidigt varmt och ombonat. Lägg märke till golvens råa hyvlade plankor – långt ifrån paradvåningarnas ekparkett! Så bodde det ju också en barnfamilj här under många år.

Parken är väldigt vacker så här års och museer känns alltid lite extra mysiga att besöka under vinterhalvåret, jag rekommenderar verkligen ett besök här. Med generösa öppettider under helgerna då Finn Juhls hus också är öppet bäddar det för en perfekt höstutflykt!

 

signature

Från auktion: matplats

 

hd_item_497461_828e00a37blyfa2

Att kika runt på auktionshusens utbud är en av mina favoritsysselsättningar. Det är inte så ofta jag handlar där, men man får mycket inspiration och kunskap att ta med sig. Nu när årstiden svängde på riktigt och trädgårdsmöblerna står ensamma där ute och väntar på att komma in i garaget, faller blicken på matplatsen inomhus istället. Inga stora förändringar ska göras, det skulle möjligen vara en annan typ av lampa över bordet. Jag är glad för att tända ljus och då är det bra med en lampa som ej är gjord av plast eller textil. Vi har precis återanvänt ett matbord som stått i källaren sedan vi flyttade in för tre år sedan. Ett klassiskt teakbord med flera iläggsskivor, och det lyfte liksom köksplatsen med sin smäckra form och varmt bruna nyans. Fast ovan matbord har också sin charm.bla-eld1

 Kina pendeln av Bent Karlby skulle sitta fint liksom något ur den annars så Blå Eld – den röda glasyren liksom den grå är betydligt svårare att hitta än blå och vita delar, men visst är den läcker? Jag är så glad för de skålar och fat jag ärvt från farmor, och vi använder dem dagligen. Danska stolar önskar jag mig alltid, och helst ska det vara som de här, med fint slitage, så att varje stol är lite olik den andra. Hans Wegner brukar kallas stolarnas mästare, och han har sannerligen ritat en del, mer än 500 stycken!

wegner

Så är det ju det här med tekoppar, eller kaffekoppar också för den delen, men som tedrickare tittar jag alltid efter de större kopparna och tycker ofta att de är lite vackrare – man får liksom lite mer av allt. Skåpen här hemma bågnar men modellen Golden Sun av Sigvard Bernadotte hade jag gärna gjort plats för. Håller alltid utkik efter den. En dag kanske de står där på loppis hyllan och väntar på mig. golden-sun

signature

veckans sista dag

Som vanligt har helgen blixtrat förbi och jag har inte gjort allt jag hade tänkt mig i trädgården – läs rensa bort vissna sommarblommor och ogräs.Det är så svårt att känna motivation när det inte längre är tjugo grader varmt och sol. Jag övar mig på att blunda lite och tänka nästa helg blir det nog av. Istället har jag haft en gryta puttrande på spisen, vilket förutom att det blir så väldigt gott, gör att man får hålla sig hemma en stund och inte flänga iväg så som det lätt annars blir. Så efter färdig gryta och barnkalas på lekland – pust – kändes det helt rätt att komma hem precis i skymning och tända ljus, raggsockor på och sätta igång fjärrvärmen. Har kämpat emot hela veckan, för jag som älskar att vara barfota ser det som ett nederlag att ta på strumpor och köra igång element. Resten av familjen har dock beklagat sig, så idag var det dags! En brytpunkt i årstiderna.ljus3

Under den mörkare årstiden tycker jag mycket om skymningen – enligt mig den vackraste tiden på dygnet att tända upp i ljusstakarna. Smutsiga fönster och dammråttor kamoufleras tacksamt, men ljuset är tillräckligt för att jag fortfarande kan känna mig pigg och njuta av omgivningen.När mörkret kommer är det oftast mössa på! ljus2En vecka med ny kreativ miljö är snart slut och jag riktar ett stort tack till alla Er som tittat in och gett varma kommentarer både här och på Instagram – det värmer lika fint som ljusen på spiselhyllan.

signature

Ännu ett fat

Lördag förmiddag betyder oftast besök på second hand eller loppis och så även idag. Ögonen sveper vant och snabbt fram över hyllorna –  det är mycket folk idag, och många bufflar sig fram. Inte så trevligt, men det verkar vara så en del gör. Jag går i min egen takt och så nederst på en hylla ligger det ett drömmigt grönt fat. Känner omedelbart igen det och det slinker ner i kundkorgen. Vissa saker klappar hjärtat lite mer för, och Upsala Ekeby är definitivt en av dem.

upsala8

Särskilt svag är jag för Anna-Lisa Thomsons föremål, och fatet jag unnade mig idag heter Adria, en serie  föremål tillverkade på 50-talet i olika modeller och färger. Med fantastisk glasyr i en kall grön med inslag av lite svart och mossgrönt som skimrar var det oemotståndligt. Baksidan med djupstämplarna är också vacker, det brukar vara så på föremål av högre kvalitet. De tål liksom att synas från alla håll.
upsala7

De senaste årens uppsving för Upsala föremål, och då särskilt vaser i den för Upsala så klassiska Celadon gröna nyansen, har gjort det näst intill omöjligt att hitta dessa på loppis och second hand. Priserna på Tradera och auktionshus kan emellanåt vara smått hisnande, men jag är glad att de är eftertraktade trots att det gör det svårare för mig själv att fynda. Givetvis finns det nyproducerade efterapningar, särskilt den populära klyftmodellen har jag sett diverse varianter av. Den gräddiga glasyren, tyngden och känslan av hantverk går dock inte att ta miste på, och bara tänk att det här fatet har överlevt i mer än 60 år och fortfarande väcker habegär!upsala5Visst ser den ut som en förlängd pumpa? Eller fröhus. Det är något med den här formen som jag alltid faller för, det bulliga och lite mjuka, och den är så fin att sätta till andra föremål. För mig en klassisk form. Hjärta på det!

 

signature

Att prova på något nytt

Eller nästan i alla fall.Kanske har jag redan bloggat fast i miniatyr format på Instagram. Det sade Weronica till mig för närapå två år sedan, men ibland är man en slow starter. Länge har jag tyckt väldigt mycket om snabbheten på Instagram, och gör så fortfarande, men känner ofta att jag vill skriva mer och ha med fler bilder i sammanhanget. Så nu tänker jag prova och kanske kan jag få några fler ”brevvänner” –  för visst kan man dra den parallellen? Åtminstone för oss som minns brevvänner. Jag har ett loppis förråd i källaren, eller loppis affär som barnen kallar det. Tydligen finns där så pass många saker. Jag kallar det mitt rekvisita förråd där jag samlar allt som inte används just för tillfället i form av glas, porslin och andra pryttlar som emellanåt får komma en våning upp beroende på säsong. Det är i det förrådet jag grävde fram en låda jag inte tittat i på många år men som jag blir tårögd bara av att öppna. För i den lådan finns det skratt, underfundigheter, minnen och vackra bilder på papper. Brev från gymnasieåren och framåt, den mesta korrespondensen mellan mig och mina bästisar Anna och Cecilia.brevvanner3

Inte bara vanliga rakt upp och ner brev heller, nej klipp och klistra, collage på riktigt. Vi älskade Boomerang, Marc O Polo, Mulberrry och allt vackert från England, Frankrike och Italien. Tre tjejer som alltid höll ihop även efter skoltiden. Numera är vi utspridda på olika håll och turligt nog kan vi hålla digital kontakt, men de där ta på och känna i handen breven, de finns med mig för alltid. brevvanner1

Det är vemod blandat med värme i den där lådan, och tryggheten som följer med långvariga relationer. De där som som alltid känns så självklara oavsett hur lång tid som passerat sedan sist. Nyfunnet glad är jag för alla fina jag får kontakt med på Instagram – så mycket omtanke och inspiration! Tror inte jag är ensam om att tycka det. Nu hoppas jag på en möjlighet att kunna fördjupa mig kreativt från ännu ett litet digitalt hörn   –  välkomna hit önskar Jennysplockochpinaler!

signature