Prylar och ett par engelsmän

Så börjas det igen – en nygammal tallriksförälskelse. Om jag hittar dessa till vettigt  pris slår jag till! Gustavsberg och 70-tal. De attribueras ofta Stig Lindberg, men just den här dekoren står Bengt Berglund för. Det gjordes visst tallrikar med kotlett och tjurhuvudsmotiv på också, men de lockar inte mig. Kronärtskockan finns också med brun och grön dekor – se här ligger en auktion uppe på Tradera just nu. Vi har kronärtskockor i trädgården, men vete tusan om jag tänker äta dem – de är så vackra där i rabatten. Bättre då såhär.Den brukar kallas Skånes största trädgårdsfest, och jag som har en speciell relation till just Sofiero, vill helst inte missa den. I år lockar man med Monty Don! Engelsk trädgårdsguru med lång meritlista som programledare för diverse trädgårdsprogram och författare till trädgårdsböcker. Min favorit serie med honom är när han besökte fantastiska trädgårdar i Frankrike och Italien. Finns att köpa hos Amazon. Han kommer vara på plats en av de tre dagarna, och jag spår fullspäckad parkering, så pass att fåren i hagarna bredvid slottsparken, får finna sig i att deras skafferi blir något begränsat i helgen. Jag ska försöka ta mig dit på lördag för att få en liten skymt av Monty, men också för att det är alltid ett väldigt trevligt arrangemang – hela parken sjuder av människor, en massa god mat; jag köper alltid fantastisk honung och hjortronsylt med mig hem. Det finns hur många utställare som helst, och det är lätt att fylla en kasse med höstlökar eller kånka hem ännu en perenn, som just där och då mentalt inte riktigt funnit sin plats i trädgården.

Från att aldrig använt nagellack till att inte vilja vara utan det. Ja, så är det. Jag använder inte några större mängder make up för övrigt , men nagellack är jag så svag för. Oftast väljer jag röda, mörka eller rosa nyanser, men den här grå-grön-blå Horizon Line från Chanel vill jag prova. Får nog bli ett stopp i deras butik på Kastrup nästa vecka, för inte finns märket att hitta hos tex Kicks längre, där alla produkter är bortplockade. Får man tro att de vill vara lite exklusiva och endast sälja i sina egna butiker och vissa varuhus? De har så fantastiskt vackra nyanser på sina lack att jag förlåter dem. Man får helt enkelt passa på när tillfälle ges!För ungefär ett år sedan såg jag en sådan här bänk på Blocket – i Kävlinge och till ett för mig bra pris. Varför slog jag inte till? Jo, jag kunde inte se en plats för den i vårt hem. Så dumt. En lite nätt bänk kan man alltid klämma in. Den hade kunnat få stå på vänt. För nu har jag den perfekta platsen! Bredvid vår nya soffa att fyllas med viktigheter. Gissar att den inte lär dyka upp på ett tag bara för det. Dumt. Lärdom av detta ( inte första gången det händer) är att om man har möjliget – slå till! Bra prylar till bra pris kan man alltid sälja igen om den där perfekta platsen nu inte infinner sig. Visingsö nytillverkas av Carl Malmsten AB.En Fox, närmare bestämt Laurence Fox, är engelsman nummer två här idag. Här ovan som kriminalaren Hathaway i tv serien Lewis,  en roll han spelade i nio år. Under de åren hann han gifta sig och skaffa två barn med Billie Piper , ( som många kanske främst känner igen som Lily i Penny Dreadful ) för att förra våren bli abrupt lämnad av henne och en snabb skilsmässa följde kort därefter. Mr Fox har dock fler strängar på sin lyra än att endast vara en butter men smart kriminalare som lätt översätter de mest intrikata latinska verser och vet allt om grekisk mytologi, vilken ständigt förvånar ( och ibland irriterar ) hans chef kommissarie Lewis. Jo, för Laurence satsar numera mest på en musikkarriär. Han har visst både skrivit låtar, sjungit och spelat gitarr de senaste 20 åren, men släppte sitt första album Holding Patterns så sent som förra våren. Han dök upp i mitt Twitter flöde, och jag började lyssna. Ganska lugna och eftertänksamma toner som passar fint att varva ned med. Hans kusin Emilia, är med i videon till So Be Damned. Också hon är skådespelare liksom de flesta i familjen Fox; Laurence pappa är James Fox och farbror är Edward Fox. Ibland tar det en stund att ställa om när man så starkt förknippar en person med något helt annat, men han är värd att lyssna på!Den snyggaste spegeln jag vet. Så fint namn också. Lagerbladsspegeln med sin krans av fredssymboliserande lagerblad som möts på mitten. Något för mannen nedan att fundera över kanske? Just nu känner jag mig extra trött på honom. End Of please! Omslag  The New Yorker

signature

One comment

Lämna ett svar till jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *