För ett par veckor sedan tog vi bilen över Sundet och körde den vackra och välbekanta Strandvejen ner till Ordrup strax norr om Köpenhamn för att njuta lite på Ordrupgaard ( två a på danska uttalas å :).Vi har varit där flera gånger tidigare, men den här gången var det Nordens största Monet utställning som lockade. Vi besökte Monets trädgård i Giverny under vår semester i Frankrike i somras, och nu ville vi passa på att se en större samling äkta verk. I Monets hus finns det nämligen bara kopior, och på museer runt om i världen oftast bara enstaka verk.

Själva museet påminner en del om det så populära Louisiana, på så sätt att huvudbyggnaden är en äldre och väldigt vacker sådan, men med en spännande och modern tillbyggnad ritat av i år avlidna Zaha Hadid . Här finns förutom museibutik ett trevligt café med goda och nytänkande smörrebröd. I den äldre byggnaden finns de permanenta samlingarna med både franska och danska målningar, och här känns det verkligen som att gå på klassiskt konstmuseum i vacker och pampig miljö.

I orangeriet har man räddat en del av en fantastisk utomhusfontän av den franske skulptören Jean Gauguin ( son till Paul Gauguin ) som tidigare stod i museets park, och här kan man slå sig ner och njuta av värmen och medelhavsväxterna. Ordrupgaard är precis som Louisiana grundat av en privatperson med stort intresse för konst. Wilhelm Hansen gjorde sin förmögenhet på försäkringar och efter resor till Paris där han upptäckte impressionismen, bestämde han sig för att omvandla familjens sommarnöje till konstmuseum.

Om Claude Monet kan man nog lätt tycka att hans produktion är ganska trist. Den uppsjö av posters och olika konsttryck av hans mest berömda verk som var så populära ett tag,( var det månne på 90-talet? ) kan nog ha gjort intresset för honom något urvattnat, och det är lätt att avskriva allt som en enda pastellig röra. Jag faller inte för allt han gjort, utan tycker mest om de serier han gjorde av katerdraler, Londons broar och så det normandiska landskapet. För att återknyta till vårt besök just där på klipporna i somras.

Om man går en vända i den vackra parken och svänger bakom museet, så ligger det ett äldre villaområde där utanför museets gräns. Precis innanför ligger den danske möbelarkitekten och arkitekten Finn Juhls privata bostad. Huset är tämligen anspråkslöst utifrån, nästan lite slutet, vilket gör att man får en wow upplevelse när man väl kommer innanför dörren. Det är så snyggt! Vackra, vackra möbler, eleganta färgsammansättningar och taken målade i olika färger. Det är inte svårt att se var en del av dagens danska estetik har sitt ursprung. Och danskarna är väldigt stolta över sin designhistoria – det syns väldigt tydligt i de flesta hem.

Många vackra färgkombinationer!

Så är det den där tavlan som jag fastnade för första gången vi besökte huset. Porträttet av Finn Juhls sambo Hanne, målad av Vilhelm Lundström lyser där ovanför den berömda soffan Poeten, och den fantastiska öppna spisen. Då fanns den att köpa som vykort, men efter vad jag gissar är popular demand, finns den nu som poster. Snart ska hon får pryda en vägg i vår hall.

Vistnok er det smukt? Här finns mycket inspiration att hämta, även för den som inte vill inreda sitt hem med enbart sk designmöbler. Jag fastnar för färgkombinationerna och hur allt ger ett väldigt lätt och luftigt intryck, men samtidigt varmt och ombonat. Lägg märke till golvens råa hyvlade plankor – långt ifrån paradvåningarnas ekparkett! Så bodde det ju också en barnfamilj här under många år.

Parken är väldigt vacker så här års och museer känns alltid lite extra mysiga att besöka under vinterhalvåret, jag rekommenderar verkligen ett besök här. Med generösa öppettider under helgerna då Finn Juhls hus också är öppet bäddar det för en perfekt höstutflykt!