Mellan jobb och mörker

Ja, där någonstans emellan vill jag ju fortfarande bli inspirerad, men för mig känns det lite lurigt nu när dagarna är så korta, och med mörkret slår tröttheten till extra hårt. Det krävs en stor kopp te för att kicka igång lite energi efter kl 20.00, så det får bli höstens rutin. Om jag ska blicka tillbaka lite på året hittills, så ser jag att mitt fokus för inspiration förflyttats något. Jag som alltid varit en tidningsförbrukare av stora mått – det var ju där man hämtade mycket inspiration – blir numera väldigt sällan inspirerad! Vad är det som gör det? Att jag helt enkelt intresserar mig för andra saker numera? Nja, hemmet är en ständig process, och det tycker jag om att det är. Jag tror att jag i mångt och mycket är mätt på mängden bilder som kommer min väg. Och jag som älskar vackra bilder! På Instagram är min ”spara” mapp väldigt liten, och ibland tycker jag det är en aning konstigt, men jag behöver tydligen andra kanaler för att få dessa kickar. Böckerna har kommit tillbaka mer aktivt i mitt liv i och med att småbarnsåren är till ända, och nu på hösten får det gärna vara lite spännande alster. Damen ovan får väl kallas expert i frågan, som den mest sålda författaren i världen, och jag har läst min beskärda del av hennes deckare.

En av Agatha Christies mer namnkunniga kollegor är P.D. James, och nu har förlaget Faber & Faber släppt ännu en novellsamling med ruggigt tema – Six Murderous Tales låter väl perfekt till mörka kvällar?

Jag har gjort det igen. Fastnat för porslin som nu knappt går att få tag på. Köpte mig några delar av Paratiisi i svart-vitt förra året, men nu är tillverkningen begränsad till det färgade godset. Blir till att leta second hand. Det är jag ju i och för sig van vid, men ändå. Att man aldrig lär sig!

Lizzie och Mr Darcy. Bland höstlöv. Så passande, inte sant? Jag såg om Stolthet & Fördom i helgen, och så bra den är! På alla sätt och vis. Även icke anglofiler kan njuta av denna pärla till film.

Mota mörker med ljus javisst. Två sådana här gröna P&T skönheter från Holmegaard skulle jag vilja ha i köket. Dags att lägga upp bevakning på diverse auktionssajter.

Världens första oljeanimerade film? Det låter konstigt, men 150 konstnärer som tillsammans har målat oljemålningar för filmens vardera 65 000 bildrutor! Som handlar om van Gogh – hans liv och konstnärskap. Loving Vincent blir jag nyfiken på, men kan man tänka sig att det ryckigt animerade uttrycket ter sig lite jobbigt efter en stund? Vi får se.

En för mig ny bekantskap i genren kvinnliga deckarförfattare med kvinnlig detektiv som utspelar sig i mellankrigstidens Storbritannien. Yes, detta gillar jag. Nicola Upson skriver tidsenliga deckare där huvudpersonen, Josephine Tey är hämtad ur verkligheten. Tey verkade under samma tid som Agatha Christie och Dorothy L. Sayers, men är nog inte särskilt känd utanför det forna imperiets gränser. Hittills har det kommit sju böcker i serien – ovan är den sjätte i ordningen.

Man får lov att hoppa pumporna och så smått börja längta efter det som kommer sedan, inte sant? För jag känner inget speciellt för de orangefärgade, och absolut inte för Halloween. Jag köper alltid färdigdrivna amaryllis lökar, men i år ska jag prova att driva fram ett par stycken själv. Dels för att jag vill se om jag klarar det, men även för att kunna välja sorter som annars inte är så lätta att hitta på kruka. Bild Pinterest

Trevlig höstvecka!

 

 

signature

5 comments

  1. Intressant det där med vart fokus flyttas. Håller med om att mängden bilder nästan blir tröttsam i längden. Jag söker mig till ett långsammare flöde med vackra ord ihop med bild. Att scrolla instagram känns bara stressande även om många skriver fint där. Jag har gått tillbaka till några bloggar för mer djup och innehåll. Så fint omslag på P D James bok. Tack för en smakfull mix här.

    1. Jag håller med Karin! Instagram får mening för mig när bild och text vävs ihop till en liten berättelse. Att bara ”visa upp” utan tanke bakom inspirerar i alla fall inte mig. Ja, den där boken ber om att bli läst – fin vecka till dig!

  2. Vilket fint inlägg, Jenny! Perfekt bokomslag för hösten – ja är man nörd så är man ;). Jag är i samma fas när det gäller inspiration sedan några år. Jag har varit en magasinsjunkie utan dess like, men det lockar helt enkelt inte lika mycket längre. Jag läser mycket digitalt på Readly och köper bara nummer som jag vet kommer vara länge – tidlösa reportage som jag vet att jag kommer att återvända till. Generellt tycker jag att kvalitén sjunkit i magasinen och sedan tror jag också på bildtrötthet. Jag har länge efterlyst att vi intresserar oss mer för det skrivna ordet än att bara prioritera visuellt och kanske, kanske är vi snart där. Det är alltid tacksamt att vända sig till litteraturen för inspiration som varar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *