Erik Cederberg

Jag är lätt avundsjuk. När jag promenerar runt i våra kvarter sneglar jag just nu alldeles extra på alla dignande fruktträd. Vi har äppleträd, men jag saknar och önskar mig ett päronträd. Weronica skrev så härligt om dessa skördetider och våra fantastiska svenska äpplen, och nu tänker jag sjunga päronets lov!

Ni ser så vacker stam ett päronträd kan ha – det är en av egenskaperna hos dessa träd jag uppskattar mycket; både stam, grenar och bladverk har en gråaktig nyans som jag tycker passar så fint till andra växter. Ju äldre trädet blir, desto gråare och skrovligare blir barken.

En doft av förmultnande frukt och ettrig ogräsättika följer mig längs villaträdgårdarnas staket – året börjar kännas moget!

Carlo Crivelli 1400-tal

Är Jungfru Maria på väg att ge det till utseendet något lillgamla Jesusbarnet ett päron, eller är päronet i själva verket en metafor för henne själv? En återkommande symbol för Maria inom religiös konst från medeltiden och framåt är en femuddig stjärna. Fyra av uddarna representerar elementen; luft, jord, eld och vatten. Den femte är sinnebild för himlen med sina stjärnor som alltid är oföränderlig. Stjärnan är alltså en passande symbol för henne då det under denna tid fanns något av en kult kring den sköna jungfrun. Men päronet då? Jo, delas det mitt itu vad ser man då? Kärnhuset i form av en liten femuddig stjärna. Det är insidan som räknas!

Det är ju något väldigt tilltalande och lite förlåtande med päronets form, som ofta liknas vid en kvinnas kurvor. En form som både klarar sig fint som solitär med sina skulpturala linjer, men också tacksam att sätta ihop med mer strama linjer och föremål i ett stilleben. Ishinkarna i form av äpplen och päron från australiska Daydream såldes på Svenskt Tenn under 50-och 60 talen, och finns i olika metalliska färger. Ett päron som detta får gärna flytta hem till mig.

Vi har alltså ett flertal äppleträd, så jag skulle kunna göra äppelpaj till helgfikat ett bra tag framöver. Det är bara det att det är endast jag i familjen som tycker det är gott! Så för tillfället gör jag mest must på dem, och letar istället recept på smarriga päronvarianter. En som verkligen är en stjärna på mumsiga recept och dessutom tar magiskt vackra bilder är Annelie med bloggen Blomster & Bakverk som jag länge följt på Instagram. Hos henne hittar jag ovan recept på päronpaj med lyxig kompott. Ja, ni ser ju så gott det ter sig!

Päron pirum parum – vilken fantastiskt fat av finske keramikern och formgivaren Birger Kaipiainen! Hans svulstiga och ibland lätt surrealistiska keramik, ofta med tvådimensionell karaktär är inget annat än mästerverk. Färgkombinationerna är djärva och samtidigt harmoniska. Fatet ovan med päronmotiv är ett av de mer återhållsamma jag sett, men det var ju det där med det grågröna. Jag har mattallrikar i den svart-vita varianten av hans välkända servis Paratiisi, och den får väl sägas tillhör det mer överkomliga skiktet i hans produktion, då den är serietillverkad i stora upplagor, och dessutom vardagsgods. Hans stora produktion av dekorerade keramiska fat och reliefer säljs för hisnande belopp, men drömma och inspireras kan man som bekant alltid.

Det här tycker jag är så vackert! Päron på flaska – det blir också någon form av surrealism. Hur bär man sig åt? Och varför? Ja, svårt är det ju inte, förutsatt att man har ett päronträd då. Man tager en flaska av lämplig storlek och trär på päronkartet och fäster på grenen så att frukten växer färdigt inuti flaskan. Har man besökt Frankrike känner man kanske igen flaskorna med Poire Williams; Eau De Vie smaksatt med päron som fått ligga och dra i alkoholen och läcka ut sin arom i vätskan. Starkt men gott. Fast ändå kanske mest vackert. Särskilt i päronflaskor handblåsta av glaskonstnären Ebba von Wachenfeldt Bild Rosendals Trädgård.

Njut hösten – och päron!