Category Archives: Trädgård

Finast i februari och bokrea

Precis som Weronica föll jag pladask för de fantastiska bilderna från Harper´s Bazaars mars nummer – jag känner igen mig i trädgården på varenda bild, och längtar givetvis tillbaka till Great Dixter. Tänk att få uppleva de olika säsongerna i den trädgården. När vi var där sökte de trädgårdshjälp, och i ett annat liv så visst, gärna! Tagetesen i buketten på bilden här köpte jag frö till – de står i bokhyllan och väntar i vacker påse.

Den här saffransgula färgen på krukor från Bergs Potter – så snygg! Jag är för övrigt inte en utpräglat ”gul” person, men just den här mustiga nyansen är underbar. Får kanske åka upp på önskelistan när nu födelsedagen närmar sig.

Jo, jag har spanat runt på nätbokhandlarnas realisations erbjudanden, och fastnade inte för så väldigt många titlar, men en potentiellt bra deckare gillar jag alltid. Försöker också vidga mina vyer bort från de brittiska öarna genom att klicka ner ovan bok i kundkorgen; Lykttändaren av Pontus Ljunghill.

Lykttändaren är en kriminalhistoria som skildrar stämningsmättat ett svunnet Stockholm, med ännu intakta Klarakvarter och där ett alldeles nybyggt stadshus står färdigt att invigas. En berättelse om gåtor, öden och undflyende sanningar. Låter lovande tycker jag!

Till min läshörna i fantasin skulle jag vilja ha den här magnifika lampan formgiven 1938-1938, av finske Pavo Tynell. Danska GUBI har köpt rättigheterna till hans produkter, och nu kommer den och en del andra modeller i nytillverkning. Prisbilden för nyproduktion lär hamna en bra bit under vad de gör på andrahandsmarknaden, men visst är det något speciellt med de äldre exemplaren?

Den här boken har också hamnat i min rea korg – och jag tänker att det är en bok för alla att läsa.

Med patina är de som vackrast – skulle jag någon gång investera in en av Wegners CH22 skulle det bli en begagnad. Tidlös och så bra den hade passat i min läshörna. Den hade jag aldrig tröttnat på.

139 sidor dramatik i mellankrigstidens Wien – vilken liten nätt bok att ha med sig i väskan. En kvinnas blekblå handskrift, författad av österrikiske Franz Werfel, vars böcker brändes på bål av nazisterna, är en bok om äktenskap, otrohet och hemligheter i upptakten till tyskarnas Anschluss av Österrike 1938. Yes, den vill jag läsa.

Jag avslutar med en kommande film som går upp på biograferna den 23 februari – Phantom Thread med Daniel Day-Lewis i vad han säger är hans sista film. Han spelar modeskaparen Reynolds Woodcock som träffar servitrisen Alma, och hon blir hans musa och älskarinna. En film om kärlek och klaustrofobisk maktkamp mellan två starka viljor – att den sedan utspelar sig i 50-talets London gör den ju inte mindre lockande, för evigt förälskad som jag är i vackra miljöer.

Full fart för februari – snart har halva månaden redan passerat!

God Jul!

Den har verkligen gått i rasande takt, denna mörka december månad. Vi är många som har deadlines och slutspurter av olika slag på jobb, det ska pyntas och fixas, och i bakhuvudet finns tankar om att göra egen rödkål och baka femtioelva sorters gotter. Ja, ni vet. Det är likadant varje år, men skillnaden för mig är att jag nu kan hejda mig och inte ställa orimliga krav på mig själv – been there, done that. Nu är det istället fokus på att mysa och njuta, och juletid är väl en tid om någon att spendera alltför många timmar framför tv:n och titta på filmer av olika slag och kvalitet – det viktigaste är att de frammanar någon form av julkänsla. En av mina favoriter är It´s a wonderful Life, som brukar visas på mer än en kanal under helgen. Ja, den är i svartvitt, lång och gammal ( 1946 ), men så bra! Andra favoriter är White Christmas, You´ve got mail, Home Alone, Grumpy Old Men, Gremlins och såklart Meet me in St Louis – inte ett öga är torrt när Judy Garland sjunger ”Have Yourself A Merry Little Christmas”.

Jag har lite problem med elljusstakar – tycker det är så vackert när jag ser dem i fönstren utifrån, men har svårt att hitta några jag tycker är snygga även när de är släckta. Den ovan är en 60-tals modell tillverkad av Philips, och får således sökas efter på diverse auktionssajter. Den finns i olika varianter, och första gången jag såg den var hos Svante på ELLE Décoration. Det är bara att börja leta – kanske helst under lågsäsong!

Frusna är vi allihopa eller? Jo, det är tiden för varma koftor, och nu har jag hittat en prisvärd favorit som värmer mig. Yllekofta med fina pärlknappar i den perfekta ljusgrå nyansen utan för mycket svart i – från LINDEX.Bland mitt bästa julgodis: kanderade apelsinskal doppade i mörk choklad. Lite pilligt och inte det snabbaste man kan svänga ihop, men ack så gott! Man äter dessa med lite mer andakt än en slentrianmässig skumtomte. Recept finns till exempel här.

Den finns förstås därute – vår trädgård, som är som mest bortglömd den här tiden på året. Den enda omsorgen är uppsatta ljusslingor som lyser upp de kala träden. Sådär precis i början av det nya året börjar jag alltid bläddra i mina trädgårdsböcker för att sätta igång lite tankar och inspiration. Så det är alltså på sin plats att önska sig en ny bok att läsa lediga dagar. Nyfiken på ovan ,skriven av engelsk trädgårdstant, och tydligen inte fullspäckad med förförande motljusbilder utan en skildring som binder ihop trädgård, litteratur och livet självt.

Envis förkylning och det ständiga skånska ruskvädret har gjort att det inte promenerats så mycket som jag hade önskat i december. Hoppas, hoppas vi kan få några vackra kyliga dagar så man kan traska runt på Sofiero och spana in på våren genom frostiga växthusrutor.

Önskebling. Blir inte mycket vackrare än såhär. Klassiker från Georg Jensen.

Så snart de första juldagarna är över kommer längtan efter det där lite ljusa och skira som ett nytt år för med sig. Vackrare nyårsdukning får man leta efter. Det där duvblå linnetyget suger blicken in i bilden. Från Svenskt Tenn förstås.

Jag vill passa på att säga tack till alla Ni som tittar in här och hjärtar mina inlägg – blir lika glad varje gång! Så hoppas jag att vi alla får en skön och välbehövlig ledighet – God Jul!

Great Dixter

Skyhöga förväntningar som infrias – ja så blev besöket på Great Dixter när vi var där för ett par veckor sedan. Egentligen hade vi tänkt hinna med Sissinghurst också, men vi fastnade helt enkelt på den här fantastiska platsen högt upp på en kulle med oändlig utsikt över East Sussex. Vägen dit var lika vacker som precis överallt där vi körde under den här resan som började nordost om London och cirkeln slöts när vi fem dagar senare kom tillbaka till flygplatsen, och hade kört runt hela London området. Vänstertrafik är en utmaning i början – det känns ju bara så fel – men efter ett par dagar på snabba, slingrande och smala vägar vänjer man sig trots allt, och det var skönt.En del av boningshuset är från 1500-talet, och inte många räta vinklar står att hitta. På taket lite här och var växer det olika Sedum sorter! Notera även takpannorna! Här växte Christopher Lloyd upp, och han kom att leva och arbeta hela sitt liv på Great Dixter. Trädgården är på det stora hela hans skapelse, och han skrev även otaliga böcker om odling och trädgårdsdesign. Här finns förstås en väl genomtänkt struktur, som till mångt består av mängder av höga, strama häckar och sk topiary som skapar en lugn och stabil grund till Christophers kreativa kombinationer. Även om många av planteringarna känns sådär naturliga förstår vi att allt är noga uträknat för att se just oplanerat ut!Det ena rummet efter det andra dyker upp att upptäcka, och precis allt är sådär engelskt vackert, men ändå inte för överdådigt och formellt. Det finns en enkelhet här som jag tyckte väldigt mycket om, trots att trädgården inte har mycket gemensamt med en villaträdgård i Sverige.Gammalt och knirrigt, men det lär väl stå i några hundra år till.Under a loggia – här fastnade jag lika mycket för själva trädgårdsrummet som för ”rullebören”. Aldrig sett en vackrare.Det finns bland annat en upphöjd trädgård, en nedsänkt trädgård, och även en tropisk trädgård där det växer en ansenlig mängd exotiska växter. Ser ni de jättelika bananbladen? Det fanns knippen fulla av små gröna bananer i träden, och jag slogs av hur milt klimatet faktiskt måste vara här för att få till denna växtkraft. De flesta plantor överallt var minst dubbelt så höga som de blir hemma i Zon 1, och att kalla det avundsjuka är inte långt från sanningen.Kanske var det just avsaknaden av en massa rosor i pastelliga toner som gjorde att jag upplevde Great Dixter som en väldigt romantisk plats. Även berättelsen om Christopher som levde här ensam med sina djur och trädgårdshjälp, uppväxt i en tid då homosexualitet var olagligt i Storbritannien, hjälpte till att förstärka denna känsla av romantik med trädgården som en helande plats. På väggen växer vit Blyblomma som tyvärr inte är vinterhärdig här hemma, den är så vacker. Finns även med ljusblå blommor. Jag blir inspirerad av att blanda växter lite mer huller om buller med en stram inramning som håller ihop det hela. Nästa år ska nog dahliorna integreras i rabatter bland andra växter istället för att stå som en solitär rabatt. Detta kräver dock att jag gräver ut mer jord, och det är ju ganska kämpigt. Tur att det snart är dags för vintervila och trädgårdsägaren kan inta soffläge med trädgårdslitteratur och smida fantastiska planer inför kommande säsong.

Trevlig helg!

Till England

Till England bär det snart av och de senaste veckorna har jag i nyhetsflödena blivit påmind om Diana, som fick prinsen och halva kungariket, men som ganska snabbt upptäckte att verkligheten efter sagobrölloppet inte riktigt var vad hon tänkt sig. Vi som var tonåringar under 80-talet har växt upp med ”Lady Di” – hon var den främsta stilikonen som alla försökte efterapa – minns ni frisyren? På torsdag är det 20 år sedan hon blev brutalt jagad genom Parisnattens gator av paparazzi – en jakt med dödlig utgång i tunneln Pont D´Alma. Det blev en av de där dagarna man minns vad man gjorde när nyheten kom, och det kändes bara overkligt. Diana blev ju ”folkets prinsessa”, och jag blir inte förvånad om hyllningar till henne kommer att vara synliga lite varstans i slutet av veckan. På lördag visar SVT en dokumentär om henne sedd genom sönerna William och Harrys ögon. Bilden är en av många fantastiska tagna av modefotografen Mario Testino.Jag går all in här – finns inget att tveka på. Tweed och slott är två av anglofilens fascinationer även om jag icke äger ett enda tweed plagg, men när jag ser det såhär tycker jag alltid det är vrålsnyggt. Särskilt framför Highclere Castle. Finns väl ingen som Ralph Lauren som kan sälja in detta lika bra. Och ja, filmen är på gång – nästa år är det dags att samla Downton Abbey gänget igen för inspelning. Är absolut nyfiken på det projektet! Bild Pinterest Tea.Man vill dricka det, köpa det, doppa en scone i det. Tycka att det är väldigt mysigt att sitta i ett krokigt 1700-tals hus överfullt med spetsdukar, blåvita tekoppar och diverse krusiduller och volanger. Det hör liksom till. Eller så väljer man att intaga sitt Afternoon Tea på något lite lyxigare och högtidligare hotell. En helt annan upplevelse, men det där med te och tillbehör brukar man inte bli besviken på vart man än styr kosan. Jag ska i alla fall inte släpa hem ytterligare en tekopp! Om det inte är rea förstås.En trädgårdsfarbror. Christopher Lloyd som levde hela sitt liv på Great Dixter i East Sussex där han skapade en tongivande trädgård med stor frihet – här blandas färger som man kanske inte normalt väljer att sätta samman. En trädgård att inspireras av och ett helt makalöst boningshus från 1500-talet. Ja, jag hoppas vi åker dit!Urnannyn måste väl ändå vara Mary Poppins? Nanny McFee får ursäkta lite här men Mary är i en klass för sig. 54 år efter att Julie Andrews förkroppsligade henne är det Emily Blunts tur att nästa år gestalta henne i en sprillans ny och påkostad uppföljare. I rollistan ser jag att Dick van Dyke som var med i orginalfilmen är med – han är 93 år! Många andra favoritskådespelare är med så Mary Poppins Returns hamnar på att-se listan. Men egentligen var det böcker jag tänkte på. I Storbritannien finns det fantastiska bokhandlar, och problemet för mig är att begränsa mig. Nu finns ju de flesta titlar lätt åtkomliga här hemma, men jag vet med mig att jag kommer gå där och sukta, och förhoppningsvis dyker det upp något extra speciellt. Deras pappersavdelningar brukar också vara fulla av frestelser – det är åtminstone lätt att släpa hem! Kanske får en Mary Poppins på engelska till dottern följa med hem.

Det ska faktiskt inte regna! Har haft någorlunda koll på väderprognosen de senaste dagarna, men inget vatten i sikte. Fast de gånger jag varit i Storbritannien tidigare har det varit vackert väder, så kanske är det bara en myt för att hålla försäljning av oljerockar och wellies uppe? Skämt åsido,men det känns härligt att få extra utrymme i resväskan till andra saker än regnkläder. Fränaste paraplystället kan man hitta hos auktionshusen. Bild Bukowskis.

Tally -ho!

Prylar och ett par engelsmän

Så börjas det igen – en nygammal tallriksförälskelse. Om jag hittar dessa till vettigt pris slår jag till! Gustavsberg och 70-tal. De attribueras ofta Stig Lindberg, men just den här dekoren står Bengt Berglund för. Det gjordes visst tallrikar med kotlett och tjurhuvudsmotiv på också, men de lockar inte mig. Kronärtskockan finns också med brun och grön dekor – se här ligger en auktion uppe på Tradera just nu. Vi har kronärtskockor i trädgården, men vete tusan om jag tänker äta dem – de är så vackra där i rabatten. Bättre då såhär.Den brukar kallas Skånes största trädgårdsfest, och jag som har en speciell relation till just Sofiero, vill helst inte missa den. I år lockar man med Monty Don! Engelsk trädgårdsguru med lång meritlista som programledare för diverse trädgårdsprogram och författare till trädgårdsböcker. Min favorit serie med honom är när han besökte fantastiska trädgårdar i Frankrike och Italien. Finns att köpa hos Amazon. Han kommer vara på plats en av de tre dagarna, och jag spår fullspäckad parkering, så pass att fåren i hagarna bredvid slottsparken, får finna sig i att deras skafferi blir något begränsat i helgen. Jag ska försöka ta mig dit på lördag för att få en liten skymt av Monty, men också för att det är alltid ett väldigt trevligt arrangemang – hela parken sjuder av människor, en massa god mat; jag köper alltid fantastisk honung och hjortronsylt med mig hem. Det finns hur många utställare som helst, och det är lätt att fylla en kasse med höstlökar eller kånka hem ännu en perenn, som just där och då mentalt inte riktigt funnit sin plats i trädgården.

Från att aldrig använt nagellack till att inte vilja vara utan det. Ja, så är det. Jag använder inte några större mängder make up för övrigt , men nagellack är jag så svag för. Oftast väljer jag röda, mörka eller rosa nyanser, men den här grå-grön-blå Horizon Line från Chanel vill jag prova. Får nog bli ett stopp i deras butik på Kastrup nästa vecka, för inte finns märket att hitta hos tex Kicks längre, där alla produkter är bortplockade. Får man tro att de vill vara lite exklusiva och endast sälja i sina egna butiker och vissa varuhus? De har så fantastiskt vackra nyanser på sina lack att jag förlåter dem. Man får helt enkelt passa på när tillfälle ges!För ungefär ett år sedan såg jag en sådan här bänk på Blocket – i Kävlinge och till ett för mig bra pris. Varför slog jag inte till? Jo, jag kunde inte se en plats för den i vårt hem. Så dumt. En lite nätt bänk kan man alltid klämma in. Den hade kunnat få stå på vänt. För nu har jag den perfekta platsen! Bredvid vår nya soffa att fyllas med viktigheter. Gissar att den inte lär dyka upp på ett tag bara för det. Dumt. Lärdom av detta ( inte första gången det händer) är att om man har möjliget – slå till! Bra prylar till bra pris kan man alltid sälja igen om den där perfekta platsen nu inte infinner sig. Visingsö nytillverkas av Carl Malmsten AB.En Fox, närmare bestämt Laurence Fox, är engelsman nummer två här idag. Här ovan som kriminalaren Hathaway i tv serien Lewis, en roll han spelade i nio år. Under de åren hann han gifta sig och skaffa två barn med Billie Piper , ( som många kanske främst känner igen som Lily i Penny Dreadful ) för att förra våren bli abrupt lämnad av henne och en snabb skilsmässa följde kort därefter. Mr Fox har dock fler strängar på sin lyra än att endast vara en butter men smart kriminalare som lätt översätter de mest intrikata latinska verser och vet allt om grekisk mytologi, vilken ständigt förvånar ( och ibland irriterar ) hans chef kommissarie Lewis. Jo, för Laurence satsar numera mest på en musikkarriär. Han har visst både skrivit låtar, sjungit och spelat gitarr de senaste 20 åren, men släppte sitt första album Holding Patterns så sent som förra våren. Han dök upp i mitt Twitter flöde, och jag började lyssna. Ganska lugna och eftertänksamma toner som passar fint att varva ned med. Hans kusin Emilia, är med i videon till So Be Damned. Också hon är skådespelare liksom de flesta i familjen Fox; Laurence pappa är James Fox och farbror är Edward Fox. Ibland tar det en stund att ställa om när man så starkt förknippar en person med något helt annat, men han är värd att lyssna på!Den snyggaste spegeln jag vet. Så fint namn också. Lagerbladsspegeln med sin krans av fredssymboliserande lagerblad som möts på mitten. Något för mannen nedan att fundera över kanske? Just nu känner jag mig extra trött på honom. End Of please! Omslag The New Yorker

En ros är en ros

Hemmablindhet kallar jag det. Någon annan förklaring finns det väl knappast till att det var flera år sedan jag besökte Fredriksdal som ligger 10 minuters cykelväg hemifrån. Sedan att det är just rosor som fick mig att spendera några timmar där i söndags förvånar mig också lite. För rosor är inte min favoritblomma. Eller jo, jag tycker väldigt mycket om doften av ros, och blommorna är förstås ofta väldigt vackra. Ändå är det något som inte riktigt klickar. Kan nog delvis bero på så kallad yrkesskada. Har man hanterat tiotusentals rosor, även om det ofta rört sig om framförädlade snittsorter, och fått tillräckligt många taggar i fingrarna, är det kanske befogat att få känna sig något blasé över denna kärlekens blomma. Hjärtat klappar mer för så många andra blommor numera.Så slår doften emot oss när vi kommit inför entrén, där innanför skymtas många krokiga ryggar med näsorna djupt nere i rosbuskarna, och vi gör likadant. Jag har faktiskt investerat i en klätterros som jag köpte på Flora Linnea för några veckor sedan. Den har redan satt knoppar, och jag känner en viss förhoppning om att kunna sniffa på dessa därhemma snart. Jag har sneglat lite elakt mot våra bångstyriga stockrosor och tänkt att kanske ska vi ha en riktigt ros där istället. Kan nog vara så att jag håller på att mjukna och omvärdera dessa romantiska skapelser något! Går man runt hörnet bakom den östra flygeln till herrgårdshuset finner man detta. En kryddträdgård att drömma om med buxbomskvarter och medelhavskänsla. En köksträdgård med vackra videstaket för att hålla fyrbenta vänner borta. Strövområden med ängar och engelsk park. Man kan vara nörd och grotta ner sig i gröna detaljer, eller låna en skrinda och ta en tur med barnen för att hälsa på alla djur som också finns här. Vi går vidare mot baksidan av herrgården för att kika in. I programmet står det att Malin Appelgren står därinne och visar sina vackra saker.De där mässingsgirlangerna i takkronan – åh det är stort habegär på dem! Ljusstakar får jag inte lov att köpa fler för mig själv, men är så glad över vår kungalampett jag fyndade på loppis för några år sedan. De här föremålen är så tidlöst vackra – riktiga evergreens.Girlangerna!Kakelugn – en vackrare värmekälla finns väl knappast? Inget som passar i vårt nuvarande hus, men ibland drömmer jag om sekelskiftesvilla med knarriga golv och punschveranda.

Kanske även mängder av rosor i spruckna krus. Polkagrisrandiga, blekt rosa och djupt röda. Det bor nog en rostant i mig i alla fall!

Så här i slutet av juni

Det känns konstigt bara att skriva det, än mindre tänka och inse att en sommarmånad redan går mot sitt slut för den här gången. Nu har väl inte stora lämmeltåget till semester destinationerna slagit till med full kraft än, och vi får väl erkänna att vädret denna kalla vår och försommar gjort sitt till för att hämma den där euforiska känslan av oändliga lediga dagar. Lite chockartat är det ändå. Snart är det dock dags för semester, och en vecka som plötsligt blev barnledig fick oss i tankar om att ta oss till södra England; närmare bestämt grevskapet Kent som lite klyschigt kallas Englands trädgård. För visst finns det fantastiska hus med tillhörande parker här, men det är ju inte så att det är brist på dem i resten av landet. Egentligen är det Winston Churchill som föranleder en resa dit – en utflykt till hans lantställe Chartwell House har stått på mannens önskelista ett tag, och jag hänger förstås gärna på. Inte långt därifrån ligger Knole House, familjen Sackville-West enorma gods som började byggas på 1400-talet. Det sägs att det en gång varit ett sk kalender hus med 365 rum, antalet har dock minskat med tidens gång då huset byggt om vid ett flertal tillfällen. En trädgård på 11 hektar och en hjortpark om 4,0km2 säger en del om storleken. Här växte Vita Sackville-West upp, och jag skulle väldigt gärna åka dit. Står på utflyktsönskelistan, så vi får se vad för sista minuten som finns, eller så hamnar vi kanske någon helt annanstans!Hon skulle nog passa in där på Knole, den mystiska kusin Rachel i Daphne du Mauriers klassiska roman, som nu blivit film med Rachel Weisz i huvudrollen. Hennes berättelser är ganska mörka och mystiska, ofta slutar de inte sådär traditionellt lyckligt heller, utan lämnar oss lite ovissa och med utrymme för spekulation och vidare funderingar. Något som passade klassiske skräckregissören Hitchcock perfekt. Han gjorde tre filmer baserade på hennes böcker, varav Fåglarna är min favorit. En av mina stående sommar traditioner är att beta av några bra Hitchcock filmer – nostalgiskt sommar rys. Nedan släpper Hitchcock och Tippi Hedren ut 1000 duvor vid premiären under filmfestivalen i Cannes 1963. Bild från Pinterest

Det nyckfulla vädret gör att jag fortfarande kikar efter inredning, och nu är det främst en matta jag har i tankarna. Det lär inte bli drömmattan Snäckorna av Barbro Nilsson, men jag rekommenderar ett besök i Märta Måås Fjetterstöms ateljé om man har vägarna förbi Båstad. Förra sommaren hade de en fin utställning sammansatt av danska inredningsföretaget The Apartment, men väl värt ett besök ändå för att beundra detta mödosamma hantverk och alla vackra mattor som hänger längs väggarna.Sommar för mig är även lika med Helsingborgs Antikmässa i slutet av juli. Förr om åren höll den till i det inte så välventilerade Idrottens Hus, och man gick där och svettades och viftade febrilt med programmet. Numera huserar mässan i den nybyggda arenan precis intill, och här finns allt representerat – både högt och lågt. Mycket inspiration att hämta! Så länge spanar jag vidare på auktionssajterna, och har hittat två favoriter från Skånes Auktionsverks online auktion nästa vecka. En vacker bojan urna från Kina – jag ser den fylld av dahlior i alla möjliga färger. Ett grafiskt blad av Stig Lindberg kan jag också se här hemma. Kanske bredvid Snäckorna då 🙂

Vackrast av dem alla – klassisk bild på Grace Kelly som omedelbart försätter mig i perfekt sommar känsla. Bild från Pinterest

Glad Midsommar!

Pergola helg

Såklart ska det bli blåsigt imorgon, men det är vi ju vana vid här nere vid kusten. Kanske inte optimalt om man ska åka till byggvaruhus för att inhandla material till pergola bygge, men mannen har bokat släp, och starke tonåringen är än så länge ovetande om att han ska få hjälpa till. Jag har givetvis letat inspiration både här och där, men det är inte mycket jag fastnat för. Vi kommer bygga vår pergola från husvägg och ut förbi uteplatsen, och alltså inte ha pelarna uppe på, som det är på bilden ovan. En bild som jag faktiskt föll för, mycket för de vackra krukorna i förförisk celadon grön nyans, med de enorma vinrankorna som strävar upp mot taket, och gör så att blicken dras till det gröna. Vinranka står högt på listan här, och bilden övertygar mig än mer. Vi vill få till någon form av enkel känsla, det får inte se för konstruerat ut. Viktigast av allt för att få till det är proportioner, och det kan vara nog så svårt. Många gånger tycker jag man ser alltför klumpiga konstruktioner i förhållande till det hus eller trädgård de är tänkta till. Fortsättning följer!

Brit-O-Mania; ja, det är en åkomma jag alltid haft och det lär så förbli. ITV har nu dragit igång nya säsonger av både Grantchester och The Durrells, och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan SVT planerar in dessa två.De öppnade till påsk, tiden har dock inte riktigt funnits för att åka dit trots att det ligger på vägen hem från jobb, men nu kan jag inte vänta längre med att köra inom Tomatens hus. Att äntligen få smaka tomater igen, efter en lång vinter utan dem, ja det vattnas i munnen. Världens godaste tomatpaj finns också där, antingen njuter man den på plats eller köper med sig hem. En vända i växthuset för att plocka på sig jättefina kryddväxter hör också till, för nu säger meterologerna att värmen äntligen ska komma på riktigt, och inte bara en dag då och då. Så förhoppningarna om att förbereda odlingslådor och kunna direktså har jag denna långhelg.En filmpärla med det passande namnet Enchanted April, tänker jag se i helgen. En perfekt eftermiddags paus mellan pergola byggande och ogräsrensande. Denna finns fortfarande att köpa på dvd, och det är en av de där skivorna jag inte kan rensa ut och skänka till loppis. Med en utsökt samling skådespelare som Miranda Richardson, Joan Plowright, Alfred Molina, Michael Kitchen och Jim Broadbent, samt sagolika italienska miljöer drömmer jag mig lätt bort.

Lottie Wilkins and Rose Arbuthnot, two married women living in 1920’s London share the misery of empty relationships with their spouses and decide to rent an Italian castle for the spring to get away. In order to save money, they advertise for two other women to join them. Mrs. Fisher, an elderly widow who knew many famous authors in her youth is struggling with a lonely and regimented existence and jumps at the chance to join the vacation. Lady Caroline Dester is a gorgeous flapper who has been grabbed one too many times and is sick of men, she only wants to be left alone… or so she thinks…
They arrive in San Salvatore’ a seaside Italian castle drenched in wisteria and sunshine and find themselves in a romantic landscape that leaves a lot of time to consider their lives in London.En utflykt kanske vi planerar in den här helgen. Jag har inte varit i Botanisk Have i Köpenhamn på flera år, bara besökt deras utmärkta trädgårdsbutik som ligger precis vid ingången. En runda i det vackra Palmhuset kan jag tänka mig – kan inte få nog av grön inspiration just nu!

Njut helgen

Ständigt dessa frestelser

Det är minsann vår i luften här idag. Efter en vecka med enbart moln, dimma tjock som bomull och regn känns det befriande att få en solig helg. Solen får mig att tro att det redan är sommar och man kan flytta ut sitt liv, och leva på uteplatsen. Så börjar tankarna snurra om vilken känsla man vill få till där. Jag tycker mycket om rotting möbler, men då de äldre modellerna som trivs bäst skyddade för att inte förstöras av väder och vind. Vi har två uteplatser, varav den ena redan är under tak, och där kan vi ha lite ömtåligare möbler. Textil är en ständig frestelse för mig, undrar om jag kanske haft textilaffär i ett tidigare liv. Den översta bilden tycker jag är så härlig. Visst det är Josef Franks lyxiga möbler och tyger, men jag låter mig inspireras till något likande i egen tappning. Och kanske skulle man kunna få mannen att ha ett par sådana där snickarbyxor på sig?Japp, det börjar bli dags för skobyte. Jag som älskar att gå barfota vill alltid ha ett par sköna ballerinaskor att inviga våren med, och den här modellen från Clarks har jag haft i flera år nu, fast i olika färger. Den här säsongen blir det nude.Med tomma väggytor lite här och där efter ommålning i både sovrum och hall letar jag ständigt motiv att hänga upp. Weronica har tidigare skrivit om dessa vackra tryck av Nygårds Maria Bengtsson, och när jag såg den här fyrklövern i Peter Ödegaards Instagram flöde klickade det till. Den hade suttit fint hos oss, det är jag säker på.Inget inlägg utan något brittiskt eller hur? 🙂 Om man ändå hade tillgång till BBC! Ikväll börjar ytterligare en sådan serie som jag alltid lockas av. Det är filmatiseringen av Evelyn Waughs roman Decline and Fall som har premiär ikväll. Bland huvudrollerna känner vi igen en Desperate Housewife, Eva Longoria samt käre gamle Poirot; David Suchet. Serien handlar om unge Paul som efter att han blivit relegerad från Oxford, tvingas undervisa på ett något enklare internat i Wales. Där lär han känna en grupp något exentriska figurer, varav en är en välbärgad änka som bestämmer sig för att för att förföra honom. Den satiriska undertonen som ofta återfinns i Evelyn Waughs böcker, kryddar det hela och gör att det inte blir för sockersött. I like!Så har dahliasäsongen börjat, även om det känns konstigt att skriva och tänka det. Jag har planterat ett gäng nykomlingar i krukor och portionerat ut dem på olika ställen i huset. Som att ha förskola där man ensam har hand om ganska många barn. Att säga att jag längtar efter de första knopparna säger väl sig självt? Frösådderna verkar också gå bra, men det är en utmaning att undvika långa rangliga små gröna vänner – men det får bli som det blir. Jag är glad bara det gror!

Vårdagjämning

Det kom ett mail från en nätbokhandel igår kväll,och kanske har de koll på att det är vårdagjämning idag,för det var flertalet frestande trädgårdsböcker med i det utskicket! Böcker är som godis för mig,jag faller lätt för hur många olika smaker som helst och sedan försöker jag sansa mig och kanske välja ett fåtal,eller inga alls. Vissa böcker vet jag direkt att jag vill läsa och bläddra i,andra funderar man lite extra på. Länge letade jag efter en bok om dahlior,och i höstas hittade jag ovan bok på second hand. Den är skriven av Elisabeth Svalin Gunnarsson, och jag har en av hennes tidigare böcker I trädgårdsmästarens spår, som jag tycker mycket om. Inte så konstigt att boken Dahlior nu ges ut i nyutgåva när dahlians trendbarometer lyser starkt. Det når väl inte precis upp till 1600-talet tulpangalenskaper, men ändå. Boken är lättläst och informativ med många vackra bilder. En hel del foton är tagna i dahliakvarteren på Sofiero, så hög igenkänningsfaktor där för mig. Rekommenderas!Så är det Hannu. Jag har tyckt om hans böcker länge, och har flera av dem i min bokhylla. Både trädgårdsböcker och kokböcker. Hannu har ett poetiskt språk och jag tycker om att det inte enbart är kalla fakta som presenteras med snygga bilder, utan det finns något mer. Det där som stannar kvar lite när man läst. Så tar han själv alla bilder förutom att författa, och helheten flätas samman på ett naturligt sätt. Nu finns hans nya bok Trädgårdslycka att köpa, och den vill jag bläddra lite i.Mer poesi tror jag man hittar i den här boken av Helsingborgsbaserade Christel Kvant, som är en av mina trädgårdsförebilder, och har så varit i många år. Nordstedts ger nu ut hennes senaste bok; Artemisiasällskapet: berättelser ur ett trädgårdsliv, en antologi med trädgårdsberättelser av medlemmar i detta sällskap. Det kittlar ju lite med ett hemligt förbund – absolut tillräckligt för att jag ska bli nyfiken. Och visst är omslaget ljuvligt vackert?

Vårdagjämning här hos mig får representeras av tazettöverflöd i vackra Signe kärlet jag fick i present för ett par veckor sedan. En gåva för livet som jag är så glad för.

Nu tar jag gärna lite vår på riktigt tack och gläds åt att snön som föll igår kväll försvann på ett kick!