Löven dansar utanför våra fönster och skapar det färgstarkaste av regn när de singlar ner på gatorna. Det sprakar fortfarande i trädgården, och det tackar jag mest dahliorna för. Snart är deras säsong över för den här gången. Vi hade en frostnatt nu i början av veckan, men än har inte Kung Bore rått på dem. En som inte är rädd för färg är Svante på ELLE Decoration. Jag följer honom på Instagram, och njuter av hans vackra hem och trädgård. Kombinationen knalligt rosa dahlior i svart Pallo vas är ju en riktig showstopper! Det svarta glaset som i värsta fall ger mig 80-tals vibbar, men i Carina Seth Anderssons händer blir det så snyggt. Tidlös form och kvalitet.
Efter två avsnitt är jag fast. I en svensk serie – det var inte igår det. Vår tid är nu är bra, riktigt bra. I skuggan av alla danska serier och brittiskt kostymdrama, känns det fräscht att fastna här i efterkrigstidens Sverige. Speciellt mycket tycker jag om att det är så många för mig okända skådespelare som gör sina roller till riktiga människor, befriade från stela och platta repliker. Hoppas det fortsätter lika bra som det börjat!
Jag ska inte predika mer Danmarkskärlek, men sommarhöst känslan ( kanske inget korrekt ord ), beskriver så bra den här bilden. För till Vesterhavet kan man fara året om. Det var alltför längesedan jag var där, men jag tänker lite då och då att en helg med Skagerraks vindar som viner runt och friskar upp den tröttaste höstmänniska kanske vore något. Bild härifrån.
Hon känns på något sätt alltid aktuell – och tidlös. Nu är Yoko Ono här igen. Eller, ja närmare bestämt i Köpenhamn. Vi hamnar alltså åter i Danmark och på Kunsthal Charlottenborg, som på fredag öppnar en utställning med fokus på hennes långa konstnärskap:
I udstillingen YOKO ONO TRANSMISSION på Kunsthal Charlottenborg kan man gå på opdagelse i mere end fem årtiers kunstværker af Yoko Ono. Fra hendes tidlige engagement med den internationale avantgarde, til hendes samarbejde med John Lennon og en intens kreativ periode fra de sene 1980’ere og frem til i dag, der giver et overblik over de æstetisk smukke og tankevækkende budskaber, hun har produceret gennem sin karriere.
Yes, det är högsäsong för tedrickande, och efter Weronicas träffsäkra inlägg om hur illa ställt det är på förvånansvärt många fikaställen vad gäller kvalitet och utbud av tesorter, kan jag känna att jag behöver bli bättre på att påpeka detta på plats istället för att muttra om det när jag kommit hem. Ofta tröstar jag mig med ett riktigt gott te hemmavid istället, och det känns ju lite onödigt. Om det är att vara te-snobb att helst vilja dricka ur kopp med fat, då är jag det! Mugg är bara inte samma sak. Så har vi det här med godsets tjocklek – hellre för tunt än tjockt så att det inte känns som att dricka en tegelsten. En av mina favoriter är Arabias jättekoppar – vackrast med koboltblått Fiesta motiv.
Ser ni tallrikshögarna där bakom Picasso? Lite nonchalant staplade på golvet. Han skapade ju i keramik också, även om det jag mest förknippar honom med är stora dramatiska bilder som de i bakgrunden i denna hans fantastiskt inspirerande ateljé i Cannes. För att än en gång återvända till Danmark, så kommer Louisiana att öppna 2018 med en utställning om Picasso och hans keramik, och den skriver jag genast upp på minneslistan. Det senaste året har jag kört förbi museet ganska många gånger, och varje gång konstaterat att parkeringen alltid verkar vara full med bilar. Trevligt förstås, men inte alltid optimalt om man vill njuta av besöket. Picasso lär säkert dra storpublik!
Keramiska förälskelser har jag många, och när nu favoriten Bergs Potter släpper ny krukmodell, blir det svårt att motstå Elisabeth – visst ser den majestätisk ut i all sin enkelhet?
Njut helgen!
