Om man som jag alltid dras till det gröna är det inte så konstigt att det blev omedelbar tapetförälskelse när jag såg den här ljuvligt översållade från Cole & Son. Jag är en sådan där velig typ när det rör sig om tapeter, för jag tycker om så många, och skulle vilja ha flera här hemma – ett tag. Sedan kan jag börja längta efter enfärgade väggar igen. Att bli med tapet är ju inte riktigt samma sak som att gå och köpa ett kuddfodral. Det kräver lite mer långsiktigt tänkande, och där är jag nog inte riktigt än. Förrän jag såg den här tapeten. Ögonen dras förstås också till porslinsgeparden. Det var väl på 80-talet de hade sin storhetstid, men nu ser man dem komma smygande tillbaka lite här och där. Undrar bara om vi är redo för dem eller ens överväger något som har en slags kitsch stämpel, kanske blir det för jobbigt i all Kinfolk estetik med något som sticker ut och känns lite vulgärt. Fast komisk också i just det svulstiga och lite igenkännande från en lite mer avslappnad inredningstid när allt inte var så tillrättalagt.Mer blad från danska The Dybdahl Co, som nytrycker många vackra botaniska motiv i olika storlekar. Just den här tycker jag om för det skira bladverket som påminner mig om William Morrris Willow mönster. Tänker att den skulle sitta fint ovanför den nyuppsatta knopplisten. För just nu har den det lite ensamt där ute i hallen. Har inte riktigt kommit i rätt ”piff” stämning än när det för tillfället känns som en mellan period, och jag i smyg går och längtar  efter att advent ska närma sig. Men bara ganska lite!